Mörk norrländska och ljust dalmål : Om tonhöjdens förändring vid dialektimitation

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att undersöka den generella uppfattningen av svenska dialekters tonhöjd samt om det går att se någon förändring av tonhöjd när dialekterna imiteras. I uppsatsens diskussion undersöks även huruvida den generella uppfattningen av tonhöjd och förändringar vid imitation går att förklara utifrån tidigare forskning. Materialet består av inspelningar med 12 informanter som har fått härma sju svenska dialekter. Dessutom kompletteras materialet med intervjuer med samma informanter samt en utskickad enkät med frågor om upplevd tonhöjd hos dialekterna. Resultatet visar en generell tendens att höja rösten vid imitation av dialekter. Dalmål är den dialekt som generellt imiteras ljusast och norrländska mörkast. Detta stämmer även väl överens med resultaten från intervjuerna och enkäten. Där framgår att dalmål generellt uppfattas som ljusare än andra dialekter och norrländska uppfattas som mörkare. En möjlig förklaring till detta är att det är dialekternas ord- och satsmelodi som gör att de uppfattas som mörkare eller ljusare men det är sannolikt inte den enda bidragande faktorn.