Suveränen & Allmänviljan : Hobbes & Rousseau om politiskt deltagande

Sammanfattning: Debatterna om Hobbes och Rousseaus politiska ståndpunkter är långvariga och välpublicerade. Min ambition i denna mylla har varit att koncentrera mig på en fixerad och konstitutiv fråga, nämligen hur deltagande respektive författare tyckte att folket borde vara i fattandet av politiska beslut - sådana svaren formuleras i Leviathan och The Social Contract. Den kontextualistiska metoden synes naturlig för historisk idéanalys, i synnerhet som en betydande del av undersökningen kommer behöva ta itu med hermeneutiska problem: för att ge förståelse åt Hobbes och Rousseaus politiska filosofier är det nämligen nödvändigt att ha kännedom om de kontexter i vilka de formades. Teorin som appliceras är Kuhns teori om paradigm, kompletterad med Foucaults koncept om episteme. Med paradigm respektive episteme menar Kuhn och Foucault ett temporärt a priori-förhållande som definierar den intellektuella räckvidden inom en specifik disciplin. Bakgrunden mot vilken Hobbes Leviathan tolkas är således det stormiga engelska 1600-talet, Richelieus Frankrike (där Hobbes residerade under nästan hela det decennium som föregick skrivandet av Leviathan), hans personliga biografi etc. Kontextualiseringen av The Social Contract inkluderar bl.a. Machiavellis inflytande, Rousseaus personliga biografi, och upplysningen. Hobbes och Rousseau är överens om att suveränen bör ha absolut makt över alla medborgare. Med denna premiss blir frågan hur de definierar suveräniteten central. För Hobbes är suveränen samtliga medborgare sammanfogade till “one and the same Person” i ett förbund där envar avsäger sig sin “Right of Governing” sig själv och transfererar “thy Right to him, and Authorise all his Actions”. Emellertid  tillägger han att folket endast är “made One Person, when they are by one man, or one Person, Represented [...] For it is the Unity of the Representer, not the Unity of the Represented, that maketh the Person One.”  Rousseaus definition av suveräniteten är allmänviljan omsatt i praktik. Skillnaden mellan allas vilja och allmänviljan är att “while the former considers private interest and is merely a sum of particular wills” exkluderar allmänviljan “the pluses and minuses, which mutually cancel each other out” tills endast det gemensamma intresset återstår.  Efter att suveränen etablerats är alla medborgare, enligt Hobbes, förpliktigade att agera unisont i enlighet med de beslut suveränen fattar. I samma anda är suveränen “the sole Legislator”. Sammantaget är Hobbes mening att en person (eller församling) bör vara enväldig beslutsfattare, och att folket, således, inte bör ha något inflytande i politiska frågor. Det är sant att suveränen beskrivs som samtliga medborgare sammanfogade till “one and the same Person”, men då det är tydligt att denne är en faktisk person (eller församling av faktiska personer) och det är “the Unity of the Representer, not the Unity of the Represented, that maketh the Person One” förefaller detta vara av metafysisk innebörd. Övervägande Hobbes svar på frågan - hur deltagande folket borde vara i fattandet av politiska beslut - är det således tydligt att medborgarna inte vid något skede (efter upprättandet av en “commonwealth”) bör vara delaktiga i den politiska beslutsprocessen.  I kontrast till Hobbes menar Rousseau att suveräniteten inte kan representeras. Vidare anser han att “The people subject to the laws should be their author”. Som vi sett är suveräniteten hos Rousseau identisk med allmänviljan omsatt i handling. När allmänviljan ska definieras i en specifik fråga föreslår Rousseau en “assembly of the people” varpå en motion presenteras och var och en “expresses his opinion on this by voting, and the declaration of the general will is taken from the counting of the votes”. Medelst detta system menar han att varje enskild medborgares makt är lika med suveräniteten delat med antalet medborgare. I The Social Contract argumenterar Rousseau följaktligen för att alla medborgare (endast vuxna män) bör vara jämlika i fattandet av politiska beslut. Ställd inför frågan föreslår Rousseau direktdemokratiska och bindande omröstningar - där alla medborgare tillåts rösta och alla röster är likvärdiga.