Gemenskap och utvecking i arbetslaget, en konflikt

Sammanfattning: Kan ambitionen att hålla en god gemenskap i arbetslaget vara en riskfaktor för gruppens kunskapsutveckling. Om det är så vilka faktorer kan tänkas sätta krokben för att ny kunskap ska kunna etablera sig mellan kollegor? Att arbeta med människor kräver förmågan att kunna lyssna in, ett sökande efter att förstå den andre. När ett arbetslag ska finna metoder för sitt samarbete uppstår det maktstrukturer som påverkar hur språk och tankar färgar av sig på olika kunskapsområden. Vilken Kunskap som anses vara den ”sanna”. Att komma med andra infallsvinklar att se dessa ”sanningar” som är de dominerade kan utmana gruppens sociala trygghet och gemenskap. Nya positioner ska tas och nya tankar och ord ska implementeras. Där i skärpunkterna slängs allt kunnande och vår trygghet i gruppen upp i luften. Ingenting känns säkert längre och det är lätt att retirera mot säker mark igen. Helt enkelt att avfärda den andres ord som nonsens. I förskolan har genusdiskursen varit ett sådant område. Som pedagog i förskolan har vi ett uppdrag som säger att vi ska arbeta med att bryta könsstereotypiska roller. Vår kunskap att arbeta med detta område har setts som en självklarhet från föräldrar, chefer och samhället i övrigt. Men misslyckandet att skapa en kultur där detta ämne är väl förankrat och diskuterat hos pedagogerna är ett faktum. Lika förgrenad och komplext som forskningen är inom jämställdhetsarbete är uppfattningarna om hur en bra jämställdhetspedagogik ska genomföras. Två tunga inriktningar är könsneutralitet och kompensatorisk pedagogik. Men hur har de förståtts och fungerat i verksamheterna? Finns det svar i ett historiskt perspektiv, hur förskollärarens roll har växt fram och vilka förväntningar som finns på yrkesrollen samt hur denne närmar sig ny kunskap?