Ja, nej eller kanske? - En undersökning av frivillighetsrekvisitet i 6 kap. 1 § Brottsbalken

Sammanfattning: Uppsatsens syfte är att ur ett rättssäkerhetsperspektiv undersöka frivillighetsrekvisitet i 6 kap. 1 § brottsbalken. Först genom att undersöka hur lagstiftaren be-skrivit rekvisitet i förarbetena och lagtexten för att sedan analysera hovrättsdomar som tillämpat det. Detta för att avgöra om kritiken gällande oförutsebarheten i lagstiftningen varit befogad. Diskussionen om frivillighet kom på allvar upp på lagstiftningsnivå 2001 men först den 1 juli 2018 röstades en samtyckeslag igenom. I förarbetena ges vissa utgångspunkter som ska användas vid bedömningen av om frivillighet förelegat. I slutändan överlämnas dock till rättsskipningen att göra en egen bedömning i det enskilda fallet. Lagen möttes av kritik, bland annat lagstiftarens otydlighet i förar-betena är ett problem som har lyfts fram om den nya lagen. Slutligen blir slutsatsen att den oförutsebarhet som frivillighetsrekvisitet inneburit inte är så stor att den är oacceptabel. Domarna som kommit gällande den nya lagstiftningen har varit förhållandevis samstämmiga. Det finns visserligen svagheter som leder till viss oförutsebarhet. Domarna i målen får den svåra uppgiften att göra en normativ bedömning inom ett område där det inte finns några rättsliga standarder på vad som ska anses som ett korrekt beteende eller inte. Ändock har domarna varit konsekventa och följt de riktlinjer som getts i förarbetena. Med beaktande av de fördelar lagstiftningen har inneburit, framförallt med hänseende på det utökade utrymmet för det sexuella självbestämmandet så har oförutsebarheten inte varit så stor att lagen inte skulle införas på grund av den.