Förekomst av posttraumatisk stress och behov av känslomässigt stöd hos föräldrar till barn med hjärntumör

Sammanfattning: SAMMANFATTNING Syfte: Att beskriva förekomst av posttraumatisk stress och behov av känslomässigt stöd bland föräldrar till barn med hjärntumör vid två månader efter barnets diagnos (T2) respektive 12 månader efter avslutad cytostatika-/strålbehandling eller 18 månader efter operation av barn som inte fått cytostatika-/strålbehandling (T6). Syftet var också att jämföra behovet av känslomässigt stöd bland föräldrar med möjlig PTSD och hos de föräldrar som inte visar symtom på möjlig PTSD vid T2 respektive T6. Urval: 42 föräldrar till barn med hjärntumör deltog i studien: 20 mödrar och 22 fäder. Metod: Designen var deskriptiv longitudinell. Nivåer av PTSS och förekomst av möjlig PTSD mättes med PTSD Checklist Civilian, föräldrars behov av känslomässigt stöd mättes med ett studiespecifikt formulär. Resultat: Nivåer av PTSS hos föräldrar till barn med hjärntumör var lägre vid T6 än vid T2. Vid T2 hade 17 % möjlig PTSD jämfört med 5 % vid T6. Behovet av att samtala med psykolog var oförändrat lågt mellan T2 och T6, men behovet minskade över tid gällande att samtala med läkare, sjuksköterska, kurator, partner, vänner och övriga. Slutsats: Även om nivåer av PTSS och behovet av känslomässigt stöd på gruppnivå minskar över tid, bör vårdpersonal ändå uppmärksamma förälderns individuella behov av stöd.