Hypertrofisk och dilaterad kardiomyopati hos katt och hund : likheter och skillnader mellan djurslag samt inom respektive kardiomyopati med fokus på etiologi

Sammanfattning: Hypertrofisk och dilaterad kardiomyopati (HCM respektive DCM) är två olika hjärtsjukdomar som båda förekommer hos hund och katt. HCM ses i majoriteten av fallen hos katter, medan DCM förekommer hos hundar i större utsträckning. De har båda en komplex patofysiologi men med åtskiljande karaktäristiska förändringar i hjärtat hos drabbade djur. Vid HCM har hjärtat en nedsatt diastolisk funktion, medan det vid DCM har en nedsatt systolisk funktion. Med tiden fås en progressiv hjärtsvikt oavsett vilken av kardiomyopatierna det handlar om, vilket ger upphov till kliniska symptom till följd av hjärtpatologin. Jämförande studier inom vardera kardiomyopati finns, där man i de flesta fall jämför antingen hund eller katt med människa. Däremot ser det inte likadant ut vad gäller jämförandet mellan HCM och DCM eller jämförelsen av en kardiomyopati mellan de båda djurslagen hund och katt. Vad för skillnader och likheter finns det mellan respektive inom de två kardiomyopatierna? Finns det några samband gällande etiologi? Katter drabbas i större utsträckning av HCM än hundar och tvärtom föreligger för DCM. Även om det är ovanligt att respektive kardiomyopati förekommer hos det andra djurslaget, är det inte omöjligt. Hos katter upptäckte man bristen på den essentiella aminosyran taurin som en bakomliggande orsak till varför katter insjuknar i DCM och antalet sjuka katter minskade efter tillsättning av taurin i kommersiellt kattfoder. I en studie på hundar med DCM upptäckte man låga plasmakoncentrationer av taurin hos dessa, följt av en förbättrad hjärtmuskelfunktion när man sedan gav hundarna tillskott av taurin och karnitin. HCM hos hund har inte rapporterats förekomma i samma omfattning som DCM hos katt. Inte heller finns några kända teorier om varför de få hundar som insjuknar gör det. Hos vissa kattraser har man identifierat mutationer i gener för särskilda muskelproteiner som möjligtvis har en koppling till HCM. Orsakerna bakom respektive kardiomyopati är inte helt kända och det finns ett flertal teorier, men också studier som kunnat påvisa mutationer i olika gener hos drabbade djur. Dock har dessa mutationer även kunnat ses hos friska djur, vilket indikerar att ytterligare bakomliggande faktorer spelar in i sjukdomarnas helhetsbild och fler studier behöver genomföras. Gemensamma spekulationer kring resultatet av mutationerna är att den kontraktila förmågan påverkas, antingen genom en eventuellt försämrad mekanisk stresstålighet som hos DCM, eller genom en möjlig påverkan på kontraktila muskelproteiner som hos HCM.