Invasiva främmande arter : En undersökning i Värmlands län

Sammanfattning: Invasiva främmande arter är ett av de största hoten mot biologisk mångfald samt att de medför stora ekonomiska kostnader. Kommunerna spelar en viktig roll gällande tillsyn och bekämpning av invasiva främmande arter då de ofta är fastighetsägare och ansvarar för stora arealer. Med ett varmare klimat kan många arter som varit ett problem i varmare länder och i södra delarna av Sverige bli ett problem även på nordligare breddgrader. Det kan därför vara viktigt att kommunerna har ett väl fungerande arbete med etablerade arter och en beredskapsplan mot de arter som kan komma att bli ett problem i framtiden.  Syftet med denna studie var att identifiera vilka invasiva främmande arter som förekom i Värmlands län, samt vilka potentiella problemarter som skulle kunna etablera sig med ett förändrat klimat. Studiens avsikt var även att undersöka kommunernas arbete med de invasiva främmande arter som var etablerade på kommunal mark samt identifiera hinder för agerande mot dessa. För kartläggning av artförekomst i Värmland användes data från SLU ArtDatabankens Artportal. För att undersöka vilka arter som kunde bli ett problem i Värmland med ett varmare klimat användes också Artportalen för att identifiera artförekomst i de södra delarna av Sverige (Skåne). Data mellan åren 2016–2021 analyserades och visualiserades i kartor. Värmlands arbete med arterna undersöktes genom en semistrukturerad intervju med naturvårdshandläggare på länsstyrelsen samt att enkäter sändes ut till samtliga kommuner.   Resultatet visade att av de arter som var med på EU:s förordning fanns förekomster av sex arter i Värmland. Utöver arterna på förordningen fanns andra problemarter som även dessa räknades som invasiva. Enligt data i artportalen hade Skåne, som historiskt sett haft en varmare medeltemperatur, en större förekomst av invasiva arter. Ett varmare klimat skulle kunna gynna etablering av dessa arter även i Värmland, dessutom skulle spridningsintervallen på redan etablerade arter kunna öka.  Merparten av kommunerna hade dock inget förebyggande arbete mot potentiella problemarter. Undersökningen gav intrycket att arbetet är på uppgång men att det fortfarande fanns en utvecklingspotential. Det fanns ett behov för samverkan mellan kommunerna och tydligare och frekvent information till allmänheten. Det fanns även ett behov för fler resurser.