UPPFATTNINGAR OM BORTTRÄNGDA MINNEN : En enkätundersökning med psykologer och psykologstudenter

Sammanfattning: Debatten om bortträngda minnen och hur vi inkodar traumatiska minnen har pågått sedan 80-talet. Forskningen på området är splittrad och ofta hörs bara extrema röster. Studier i andra länder har undersökt hur psykologer och psykologstudenter förhåller sig till ämnet men det saknas forskning i Sverige. Syftet med denna studie var att genom en kvantitativ tvärsnittsdesign med en digital enkät undersöka svenska psykologers och psykologstudenters uppfattning av bortträngda minnen. Ett bekvämlighetsurval användes. 201 personer deltog, varav 38% (n=77) studenter, 6% (n=13) PTP-psykologer och 55% (n=111) legitimerade psykologer. Deltagarna var mellan 20 och 79 år gamla. Könsfördelningen var följande: 79% (n=159) kvinnor, 19% (n=39) män och 1% (n=3) ickebinära/annat. T-tester, en envägs-Anovor, två mixed-ANOVA genomfördes för att analysera skillnader i svar beroende på teoretisk inriktning, mängd erfarenhet av arbete med trauma respektive student eller psykolog. Resultatet visade att majoriteten av psykologer och psykologstudenter ansåg att minnen av traumatiska händelser kan vara otillgängliga under en längre tid. Uppfattningen påverkades inte av teoretisk inriktning eller utbildningsnivå. Däremot påverkades den av mängden erfarenhet av att arbeta med trauma. Vidare visade resultaten att deltagarna uppfattar minnen av traumatiska händelser annorlunda jämfört med andra minnen. Samtidigt är ämnet komplicerat och det kan vara problematiskt att uttala sig om med hjälp av en enkät. Studien visar att delade åsikter finns även inom den svenska psykologkåren och att debatten om bortträngda minnen fortlever. Slutsatser av resultatet diskuteras.