Inhyrning eller återanställning? Arbetsgivarens arbetsledningsrätt kontra arbetstagarens anställningsskydd

Sammanfattning: I lagen om anställningsskydd ingår bestämmelser om företrädesrätt till återanställning för arbetstagare under vissa förutsättningar. Inhyrning av personal blev i Sverige legaliserat i början av 1990-talet och bemanningsbranschen har sedan dess blivit väl etablerad på arbetsmarknaden och regleras till stor del genom kollektivavtal. Inhyrning och återanställning är två alternativa lösningar på ett arbetskraftsbehov men kan i vissa situationer uppfattas som konkurrerande. Arbetsgivarens arbetsledningsrätt ställs mot arbetstagarens anställningsskydd. Frågan huruvida inhyrning skulle kunna innebära ett otillbörligt kringgående av företrädesrätten till återanställning har behandlats i praxis. Arbetsdomstolen har inte vid något tillfälle funnit att inhyrning stridit mot företrädesrätten. Domstolen har emellertid fastställts att inhyrning av bemanningspersonal, då arbetstagare har företrädesrätt, skulle kunna utgöra en kränkning av företrädesrätten i de fall inhyrningen gjorts på ett otillbörligt sätt och att åtgärden gjorts i syfte att kringgå företrädesrätten. Genom möjligheten till självreglering på den svenska arbetsmarknaden har arbetstagarorganisationer drivit frågan om en begränsning av möjligheten till inhyrning då arbetstagare har företrädesrätt. Under avtalsrörelsen 2010 tillkom ett flertal kollektivavtal med sådana bestämmelser. Uppsatsen syftar till att belysa problematiken utifrån i huvudsak arbetsgivares och arbetstagarorganisationers perspektiv. Den behandlar det allmänna rättsläget och arbetstagarorganisationers möjlighet till påverkan. Även olika förutsättningar för arbetsgivaren relaterade till problematiken undersöks och ett urval av de kollektivavtal från 2010 som innehåller överenskommelser gällande inhyrning och företrädesrätt analyseras.