Analys av skillnader och likheter i EU-länders långsiktiga klimatstrategier

Sammanfattning: De internationella klimatförhandlingarna handlar om att hitta lösningar för att stabilisera halten av växthusgaser i atmosfären och att uppnå tvågradersmålet. För att uppnå målet finns olika utsläppsmål att sträva mot. Ett är ett utsläppstak där varje land inte får släppa ut mer än 2 ton CO2-ekv/capita per år för att tvågradersmålet ska uppnås. Ett annat utsläppsmål är att minska de nationella utsläppen med en viss procentsats. EU:s del i minskningen ligger på 80-95 % till 2050. Som en del av arbetet mot målet presenterade EU i mars 2011 en färdplan för ett utsläppsnålt samhälle. Där presenteras åtgärder för fem olika sektorer samt hur stora utsläppsminskningarna beräknas kunna vara för varje sektor. Energisektorn är den sektor som beräknas minska mest och väntas nästintill nå en nollnivå. Även bostads- och servicesektorn väntas minska sina utsläpp kraftigt. Jordbrukssektorn är den sektor som beräknas minska minst. I färdplanen uppmanas varje medlemsland att ta fram en nationell färdplan till 2050. Det här examensarbetet syftar till att analysera ett antal av de nationella färdplanerna för att bl.a. ta reda på vilka förutsättningar och möjligheter som har en betydande påverkan. Resultatet visar att alla länderna antagit samma mål som EU, nämligen 80 %. Om alla länderna minskar med 80 % till 2050 är det bara Slovenien som når gränsen på 2 ton CO2-ekv/capita. Alla andra länder ligger över gränsen. Vägen till minskade utsläpp är framförallt utsläppsnåla energitekniker, energieffektiviseringar och en ökad användning av el eftersom den har potential att bli emissionsfri. Vindkraft är den teknik som många av de studerade länderna väljer att satsa på, främst till havs då utrymmet på land är begränsat. Kärnkraft är en energikälla som det råder delade meningar om. En del länder anser att det är en bra koldioxidsnål energikälla som gynnar klimatet medan andra länder menar att den är för osäker både ekonomiskt och säkerhetsmässigt. CCS (carbon capture and storage) tas upp av alla de studerade länderna som en möjlig åtgärd för att minska utsläppen. För att minska användningen av fossila bränslen i transportsektorn är det framförallt biodrivmedel och el som ska användas. Slutsatser som kan dras av arbetet är att CCS med de rätta förutsättningarna kommer att finnas i större skala 2050 än idag. Elbilar kommer att spela en stor roll i transportsektorn. Kärnkraft och förnybara alternativ är tekniker som kommer att spela en stor roll i energisystemet 2050. För att nå tvågradersmålet krävs internationella överenskommelser som också minskar risken för koldioxidläckage.