Social hållbarhet förutsätter human arkitektur : Om att gestalta för social hållbarhet i städer

Sammanfattning: ”Att inte se varandra någonsin, det är det som är det farliga för ett samhälle” –  (efter Per Svensson, Expressens dåvarande kulturredaktör, 2006)1 Staden uppfattas av de flesta som en tät bebyggelse med strukturer och former som skapar den miljö många av oss lever i idag. Grunden till att staden är så populär och befolkad beror på att vi vill vara närvarande där saker och ting sker. Det är det mänskliga myllret i stadens centrum som lockar, där det pågående samspelet mellan liv och form utspelar sig. Trots detta är det en fortsatt utmaning hur vi ska uppnå drömbilden vi bär inom oss av staden som socialt fenomen.  Enligt flera arkitektur- och samhällsteorier har arkitekturen en betydande roll både estetiskt och planeringsmässigt att erbjuda den livfullhet och ömsesidig respekt som får staden att fungera som ett hållbart samhälle. Däremot är det inte arkitekterna som står ensamma för stadens design. Det fordras gott samarbete och tydlig kommunikation mellan flera yrkesdiscipliner som medverkar inom stadsplanering. Samtidigt ska också medborgarnas åsikter inkluderas och utlovas aktivt deltagande i processer som berör deras livsmiljö.  Avsikten med denna forskningsstudie är att undersöka definitionen av begreppet social hållbarhet när det är kopplat till arkitektur och stadsplanering. I all utveckling av städer och samhällen ska de tre hållbarhetsdimensionerna social, ekonomisk och ekologisk värderas lika. Det finns en ovisshet om den sociala dimensionens roll i de fysiska planeringsprocesser som sker i Sverige. Anledningen är att begreppet blir aktivt i flera kunskapsområden och berör många kompetenser som behöver kommunicera och samarbeta på ett effektivt sätt.  Forskningsarbetet har utförts under våren 2022. Inom arbetet har tre pågående stadsutvecklingsprojekt i Skåne studerats. Genom läsning av kommunernas olika styrdokument tillsammans med databassökningar och litteratur skapades ett teoretiskt ramverk. Det resulterade i en förklaring av social hållbarhet vars aspekter använts som analysverktyg i arbetet. Platsbesök gjordes och intervjuer hölls med projektansvariga i de olika fallen, samt en utomstående kulturstrateg. Slutligen sammanställdes en enkät till studerande inom arkitektur och stadsplanering vid Malmö Universitet för att erhålla deras förklaring av begreppet.  I resultatet framkommer att förklaringen av begreppet social hållbarhet kan försåts genom nyckelorden från analysverktyget. Däremot finns ingen uttalad och entydig definition som används i stadsplaneringen avseende arkitekturens och stadsbyggnadens roll för en bättre gestaltad livsmiljö. Svaret ligger troligen i att det är svårt att mäta sociala värden. Det skapar dilemma med att tillsätta lämplig kompetens med nyanserat perspektiv på människan och staden.  Staden behöver arkitektur som är närvarande och relationsskapande, vilket innebär rum som gestaltas i human skala som människor uppfattar som gemensam. En socialt hållbar arkitektur handlar om upplevelser, känslor, personliga erfarenheter och relationer som inte går att mäta med siffror likt ekonomi och ekologi. Det förutsätter att vi utvecklar nya metoder som på ett respektfullt sätt kan förstå och utvärdera humana uppfattningar. Arbetet med att gestalta socialt hållbara städer är ingen lätt uppgift som kommer med färdiga lösningar. Det innebär att frångå det fyrkantiga tänkandet för att nyfiket upptäcka nya idéer genom olika samarbeten. Nyckelord: Social hållbarhet, arkitektur, stadsplanering, samråd, politik 1 Per Svensson fungerade som inspiratör i planarbetet för Vision Norra Sorgenfri och citeras i en rapport om visionsarbetet (Malmö Stad, 2006).