HQ-kraschen : en fallstudie av HQ Banks och KPMG:s kriskommunikation

Sammanfattning: 2010 kraschade HQ Bank till följd av en felvärdering i bankens tradingavdelning. Därefter cirkulerade banken och revisionsföretaget KPMG i media. Syftet med denna uppsats är att bidra till diskussionen kring legitimering och redovisningsteori genom att analysera kriskommunikation i finanssektorn. Studiens analys baseras på en syntes av två redan etablerade modeller om kriskommunikation: Situational Crisis Communication Theory (Coombs 1995;2004;2006;2007) och Image Repair Theory (Benoit 1995/2014). Uppsatsen är utformad som en fallstudie med en textanalys som berör två företag. Analysmaterialet består av 19 tidningsartiklar som innehåller uttalanden där anställda från de berörda företagen försvarar, förklarar eller på annat sätt kommenterar organisationernas agerande. I studien formuleras tre forskningsfrågor: hur besvaras krisen av de berörda företagen, hur förändras kriskommunikationen över tid och på vilket sätt används redovisningsprinciper och normer som argument i HQ Bank och KPMG:s kriskommunikation. Analysen av det empiriska materialet leder fram till fem slutsatser: den första är att när företag korrekt bedömer den initiala krisnivån och möter den med passande kommunikation kan en kris hanteras. En andra slutsats är att när HQ Bank hamnar i legala problem följs inte planerade kommunikationsstrategier. En tredje slutsats är att företagen ofta försöker placera skuld hos externa parter tills det att krisen når ett för allvarligt läge, då försöker företagen utse en enskild syndabock inom organisationen hellre än att hela företaget skuldbeläggs. En fjärde slutsats är att ett företag med tidigare erfarenhet av kriser har ett högre hot mot organisationens anseende. Den femte och avslutande slutsatsen är att gråzoner i redovisningens regelverk kan användas till att försvara HQ Bank och KPMG:s agerande eftersom redovisningsprinciper och normer har använts som argument i både HQ Banks och KPMG:s kriskomunikation. Studiens teoretiska bidrag utgörs av den syntesmodell av Situational Crisis Communication Theory och Image Repair Theory som kan bidra med en bredare kunskap om kriskommunikation. Dock behövs vidare forskning för att säkerställa modellens validitet och användbarhet.