"Fast man kanske har behovet att verkligen få sitta lite lugnare så får man inte det, utan det ska vara rättvist för alla" : En kvalitativ studie om upplevelsen av den omgivande lärmiljöns påverkan på flickor med diagnosen adhd:s förutsättningar för läran

Sammanfattning: Under lång tid har flickor nästintill varit utelämnade när det kommer till forskning om adhd men på slutet av 90-talet tog det fart. Trots detta är kunskapen om flickor med diagnosen adhd låg. Statistik visar dessutom att det skiljer sig i vilken utsträckning pojkar och flickor ges stöd och studier visar ett behov av att flickor med diagnosen adhd får beskriva sina upplevelser av skolan. Syftet med denna studie är att belysa hur flickor med diagnosen adhd och deras vårdnadshavare upplever att flickornas förutsättningar för lärande påverkas av den omgivande lärmiljön. Vi valde att inleda med en pilotstudie och genomförde därefter studien genom en kvalitativ studie med inspiration från en flerfallstudiedesign. Totalt genomfördes fjorton halvstrukturerade intervjuer, sju med flickor som gick i grundskolan, förskoleklass upp till högstadiet och sju vårdnadshavare. Urvalet var både ett målstyrt urval och ett bekvämlighetsurval. Intervjufrågor utformades utifrån Specialpedagogiska skolmyndighetens Tillgänglighetsmodell som varit studiens främsta teoretiska ramverk tillsammans med det relationella perspektivet. Tillgänglighetsmodellen består av det övergripande området förutsättningar för lärande, samt de tre hörnstenarna social, pedagogisk, och fysisk miljö. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades därefter för att hitta nyckelbegrepp och teman inom de tre hörnstenarna som utgjorde vår kodningsmall. Resultatet visade på vikten av att flickorna får känna sig sedda, hörda och respekterade av lärare såväl som av klasskamrater vilket de upplevde sig göra i varierande grad. Relationer tillskrevs stor betydelse av både flickorna och deras vårdnadshavare. Det hade stor inverkan på hur flickorna trivdes i skolan. Informanterna vittnade även om att det saknas kunskap och förståelse men även i vissa fall förutsättningar att möta flickornas behov. Detta var faktorer som upplevdes påverka på vilket sätt och i vilken utsträckning flickorna gavs stöd utifrån sina behov. Det kunde röra allt från hur lärare valde att lägga upp sin undervisning, den fysiska miljöns utformning till vilka möjliga anpassningar flickorna erbjöds eller inte. Devisen ”en skola för alla” har länge varit en ledstjärna men tydligt är att den inte alltid är för alla. Det må vara att skolan har ett kompensatoriskt uppdrag men vi behöver se det uppdraget ur ett relationellt perspektiv där fokus ligger på det som händer i mötet mellan barnet/eleven och den omgivande miljön. Flickornas vårdnadshavare gav oss chansen att blicka bakåt och utifrån deras bild av förskoletiden verkar vi klara uppdraget bättre medan barnen går kvar i förskolan.