Den artrika stadsparken : ekosystembaserad gestaltning med natur- och kulturlandskapet som förebild

Sammanfattning: Vi lever i en tid där människans relation till naturen förändrats radikalt under de senaste århundradena. I tusentals år har vår existens präglats av ett liv i direkt kontakt med naturen, där samspelet mellan naturliga processer och människans bruk varit uppenbart och direkt avgörande för hennes överlevnad. Många av de kulturpräglade naturtyperna i Sverige vittnar om detta samspel. Miljötyper såsom ängar, hagmarker, betesmarker och våtmarksområden är spår av det äldre brukets hävd och utgör de allra mest artrika biotoperna i vårt land. Idag hotas många av dessa områden av både utbredning av monokulturella rationella jord- och skogsbruksmetoder, men också av igenväxning då bondens småskaliga hävd försvunnit. Skyddade rester från det äldre småbruket, som finns bevarade naturskyddsområden, berättar om ett möjligt samspel mellan människa och natur där vårt fotavtryck bidragit till en rik mosaik av naturtyper till vilken tusentals arter har anknytning. Sedan 1800-talets början har industrialiseringen och urbaniseringen lett till en demografisk utveckling som tagit oss allt längre från naturliga sammanhang. Kontaktytan mellan den urbana människan och natur är idag för många begränsad till stadsparker, villaträdgårdar och stadsnära skog. Vi har i mångt och mycket förlorat kontakten med de processer som ligger bakom vår försörjning av mat, rent vatten och ren luft och vi har lärt oss att ta dem för givet. De samhällen som globalt vuxit fram ur industrialiseringens linjära producentkedjor står i stark kontrast till naturens cirkulära näringsked�jor. Det är en i grunden ohållbar strategi som under decennier urholkat många av de livsnödvändiga ekosystem som vi med många andra arter vilar på. Rapporter från IPCC alarmerar om massutrotning av däggdjur, fågelarter, insekter och växtsamhällen världen över. Samtidigt finns idag en växande strävan mot att utveckla våra samhällen i motsatt riktning. De senaste åren har samhällsdiskussionen rört sig i en riktning där ekosystemens betydelse lyfts ur flera perspektiv och strategier för integrerade naturbaserade lösningar får ta allt större plats i planeringen av våra framtida städer. Syftet med detta arbete är att genom en gestaltningsprocess bidra med exempel och skapa en fördjupad förståelse för naturbaserad gestaltning som metod för att förhöja både ekologiska och sociala strukturer i våra samhällen. Arbetet är uppdelat i en litteraturstudie och ett reflekterande gestaltningsarbete där jag prövar att arbeta med det lokala kulturlandskapet som förebild för min formgivning av en stadsdelspark i Nyköping. Litteraturstudien har som syfte att skapa en bakgrund till gestaltningsarbetet. Den innefattar en beskrivning av ekosystem och människans relation och beroende av naturens funktioner. Det är också en studie i växtbyggnad och möjligheten designa miljöer som förhöjer ekologiska värden. En symbios av äldre och nya verktyg presenteras. Gestaltningsarbetet kretsar kring området Nöthagen i Nyköping där ett äldre industriområde ska byggas om till stadsmässigt bostadsområde. Nyköping ligger i Sörmland, och har en omgivning präglad av rikt naturlandskap. Genom besök i lokala naturreservat har värdefulla naturtyper analyserats utifrån rumsliga kvaliteter, artsammansättning och möjlighet att bidra med ekosystemtjänster. Ett urval har sedan använts som förebildslandskap till den nya stadsdelsparken. Processen har handlat om att försöka förstå växtsamhällen som hela sammanhängande system, och hur vi kan arbeta med att etablera miljöer som utnyttjar naturliga processer och samspel, kontinuerligt bidrar med och synliggör ekosystemtjänster och inkluderar lokal flora och fauna som en självklar del av stadsplaneringen.