#förtal - kränkningar på sociala medier och frågan om det går att lagstifta i 100 Mbit/s

Sammanfattning: Denna uppsats syftar till att redogöra för huruvida förtalsbestämmelsen i 5 kap. 1 § BrB är applicerbar i dagens tekniktäta samhälle, samt utreda om lagstiftningen som rör kränkningar och skydd för individer på internet är adekvat utformad. I uppsatsen byggs upp av den rättsdogmatiska metoden och ett kritiskt perspektiv. Förtalsparagrafen har i stort sett varit oförändrad sedan år 1962. Samhället har däremot förändrats avsevärt med internets frammarsch och sociala mediers tillkomst, båda under ständig utveckling. Sociala medier är internetbaserade forum för informationsutbyte via text och bild. Kommunikationsmöjligheterna medför nya sätt att uttrycka sig, förtal och integritetsbrott gestaltar sig på helt andra sätt idag än vad de gjorde vid lagstiftningens tillkomst. Detta leder till brister och förtalsbestämmelsens tillämpningsområde har tvingats tänjas ut för att omfatta de nya sätten att kränka. Frågan ställs om lagstiftningen i Sverige når upp till internationella krav rörande skydd för privatlivet. Uppsatsen redogör för förslag till förändringar som presenteras i SOU 2016/7, bland annat brottet olaga integritetsintrång. Detta brott omfattas nu även av BBS-lagen som reglerar ansvar för publiceringar på sociala medier, lagen stadgar däremot inget ansvar för förtal. Ansvarsfrågan väcktes inte minst av upproret #metoo då vittnesmål spreds på sociala medier vilka i sig kan innebära straffbelagda kränkningar. Lagstiftaren har fram tills idag försökt förändra och anpassa regleringarna till det moderna samhället. Skyddet har stärkts, men att förtal inte omfattas av BBS-lagen och det faktum att brottet hör under enskilt åtal innebär att skyddet mot kränkningar på sociala medier idag inte är tillräckligt, och frågan är om det kan bli.