Forskning och nyttjande av mykorrhiza inom nordiskt jordbruk : en litteraturstudie

Sammanfattning: Glomeromycota är en division svampar som bildar arbuskulär mykorrhiza (AM) med mer än 80% av alla landlevande växter. Via denna symbios får svampen kolhydrater från växten och i gengäld får växten näringsämnen. Utöver näringsutbytet kan växten även få en ökad resistens mot många abiotiska och biotiska faktorer samt en ökad tillväxt och skörd. Forskning har gjorts på svamparna för att förstå hur dessa effekter uppkommer och hur svamparna kan tillföras inom jordbruket för att få dessa önskade egenskaper. Syftet med denna studie var att undersöka den forskning som gjorts om arbuskulär mykorrhiza i nordiskt klimat eller i ett liknande klimat samt de grödor som odlas här och se vilka resultat som var relevanta för nordiskt jordbruk. Studien undersökte även hur väl kommersiella inokulat fungerat i storskaliga undersökningar. Litteraturen som undersöktes var vetenskapligt granskade texter i vetenskapliga tidskrifter där primära forskningsresultat, meta-analyser samt enstaka litteraturöversikter inkluderades. Utöver detta utgjorde boken Mycoagroecology: Integrating Fungi into Agroecosystems den naturvetenskapliga förankringen och sammanfattning av det aktuella kunskapläget om arbuskulär mykorrhiza inom jordbruk. Mycket av den forskning som gjorts är gjord på grödor som inte är relevanta i nordiskt klimat eller i ett varmare klimat vilket gör att resultaten inte alltid går att tillämpa inom nordiskt jordbruk. Majoriteten av forskningen är gjord på ett fåtal arter svampar som är naturligt förekommande på många områden och dessa arter är även vanliga i dagens kommersiella inokulat. Kallare klimat har visat en lägre artrikedom och en annan diversitet av AM svampar vilket gör att de arter som finns i de kommersiella inokulaten kan vara mindre lämpade för ett kallare klimat. Dagens lagstiftning kräver ingen vetenskaplig dokumentation över innehållet i ett inokulat som säljs och storskalig undersökning har visat att dessa inte lever upp till vad som förväntas av dess innehåll. Detta kan skada förtroendet för användning av AM inom jordbruket och även vidare forskning. Forskningsresultaten som är relevanta för nordiskt klimat och de grödor som odlas här visar att inokulering eller naturlig förekomst av AM kan ge positiva effekter såsom: ökad skörd och högre näringsmängd i planta och kärna, ökad motståndskraft mot svamppatogener samt ökad tolerans mot; torka, tungmetaller och osmotisk stress. Däremot uppvisar olika sorter av grödor skillnader i benägenhet att bilda symbios med AM svampar och en del grödor bildar inte symbios alls. Hämmande faktorer för växtens benägenhet att bilda symbios eller för svampens överlevnad (med variation mellan arter) har i forskning visat sig vara: jordbearbetning, stora mängder av- och kvoten mellan kväve och fosfor, växtföljd, pH och altitud. Flertalet studier visar att inokulering av både svamp och bakterier har visat mycket goda resultat och pekar på en synergistisk effekt med högre skörd än vid inokulering av endast svamp eller bakterier. Sammantaget visar förekomst eller inokulering av AM svampar många önskvärda effekter men mer kunskap och rådgivning till jordbrukare krävs för att få mer säkra resultat vid storskalig användning. Klimatskillnader har inverkan på både AM svampar och grödor men forskningen visar en god potential för nyttjande av AM svampar inom nordiskt jordbruk och motivera till vidare forskning.