Etologi inom djuromvårdnad : djursjukskötarens roll i mötet med osäkra och rädda hundar

Sammanfattning: Syftet med arbetet är att beskriva hur djursjukskötaren på ett bra satt hanterar den osäkra och kanske rädda hunden. Fokus ligger på första mötet i undersökningsrummet. Arbetet inkluderar även hundens kommunikationssignaler och beskriver domesticeringsprocessen. Den domesticerade hunden kommunicerar med hjälp av akustiska, olfaktoriska, visuella och taktila signaler. Vilket är mycket likt dess förfader som med allt större säkerhet sägs vara vargen. Hunden har dock olikt vargen förmågan att utveckla komplexa sociala relationer med människan. De undviker konfrontation in i det sista och kommunicerar utefter det. Som djursjukskötare är det dock inte alltid möjligt att ge hunden det utrymme den söker på grund av behandlingar som behöver utföras. Det upplevs som stressande av hunden och kan trigga oönskade beteenden. Med hjälp av anpassningar i miljön, lågstresshantering och motbetingning finns det mycket att göra för att reducera de faktorer som triggar hunden. Till hjälp finns diverse olika hjälpmedel som munkorg och handduk vilket ökar säkerheten och sänker stressnivån för både patient och personal. En enkät utformades i syfte att se hur yrkesverksamma djursjukskötare agerar vid möte med en osäker och kanske rädd hund samt för att se hur frekvent tillgängliga hjälpmedel används. Resultatet visade på att djursjukskötarna som besvarade enkäten upplever att etologi är ett viktigt ämne. Respondenterna använde vid behov de hjälpmedel som representerades i enkäten och var rörande överens om hur de skulle möta en osäker och rädd hund i undersökningsrummet. Genomgående bland fritextsvaren gällande den frågan lyftes sådant som att undvika ögonkontakt, sätta sig på huk vid sidan och att låta hunden ta första kontakten. Ett resultat som överensstämmer med den fakta som tas upp i arbetets litteraturöversikt.