Elevers perspektiv på bedömning, motivation och närvaro i ämnet idrott och hälsa

Sammanfattning: Abstract Syftet med studien var att ta reda på om eleverna tror att det var deras fysiska prestation, utan hänsyn till varje individs specifika förutsättningar, som bedöms och betygssätts i idrott och hälsa. Syftet var även att se vilka samband det fanns mellan elevernas motivation, närvaro och med hur de tror att de blir bedömda i ämnet. Studien hade sin utgångspunkt i Vallerands hierarkiska motivationsmodell (Vallerand & Rousseau, 2001) samt Nicholls (1989) Achievement Goal Theory. Metoden var kvantitativ med enkäter och totalt deltog 99 elever i undersökningen. Resultatet visade att 80 % av eleverna hade enligt min definition en felaktig uppfattning om bedömningen i idrott och hälsa. Vidare kunde det urskiljas att eleverna uppfattade bollspel som viktigare för betyget än t.ex. dans och friluftsliv. Vidare visade resultatet att elever som främst drevs av inre motivation bedömer att de har en högre närvaro på lektionerna i idrott och hälsa, än vad elever gör som är närvarande på lektionerna på grund av faktorer som främst är relaterade till en yttre motivation. Däremot fanns inget direkt samband mellan vad eleverna trodde att de blev bedömda för och motivation. Det fanns heller inget direkt samband mellan vad eleverna trodde att de blev bedömda för och närvaro. Men hur eleverna upplever att de blir bedömda påverkar klassrumsklimatet, som i sin tur påverkar både motivationen och närvaron. Eleverna upplevde klassrumsklimatet som prestationsinriktat, vilket enligt Nicholls (1989) leder till en lägre nivå av inre motivation. Pedagogen ska därför sträva efter ett processinriktat klassrumsklimat för att öka elevernas inre motivation. Detta är speciellt viktigt med tanke på det samband som fanns mellan inre motivation och närvaro.Nyckelord: motivation, bedömning, närvaro, elever, idrott och hälsa