Nedbrytning av trä orsakat av rötsvampar vid olika fuktkvoter

Sammanfattning: Trä och andra organiska material riskerar att angripas av mikrobiell påväxt under vissa temperatur- och fuktförhållanden. Mögel- och rötsvamp kan börja växa på trä om fukthalten är tillräckligt hög. Rötsvampar bryter ner träets olika beståndsdelar i olika utsträckning beroende på svamp- och trädart. Det som påverkar rötsvampars tillväxt är bland annat fukthalt, temperatur, pH-värde och syrehalt. En del av den forskning som görs på rötsvampar har som syfte att undersöka fuktens inverkan på tillväxten och att försöka hitta röskelvärdet vid vilket rötsvampar kan växa. Tröskelvärdet är den fuktkvot som man vill understiga i träet för att inte riskera angrepp från svampar. För att rötsvampar ska kunna bryta ner veden måste fuktkvoten minst vara mellan 22-30 % beroende på typ svamp. Syftet med denna studie var att undersöka hur rötsvampar växer på trä vid olika fukthalter. En ny metod har testats där trä med rötsvamp läggs ihop med trä utan rötsvamp och där fuktkvoten i varje prov är konstant. Under nedbrytningen minskar träets torrmassa och den procentuella massförlusten används som ett mått på nedbrytningen. Två typer av rötsvampar, brunrötesvampen Postia placenta och vitrötesvampen Trametes versicolor, har använts under försöken. Gran, Picea abies, testades vid fuktkvoterna 22, 26, 30, 40 och 50 %. Totalt gjordes 30 stycken prov som inkuberades i 35 dagar. Proverna plastades in och placerades i lådor med vatten eller mättade saltlösningar i botten för att fukthalten skulle vara så konstant som möjligt under försökstiden. Rötsvampar brukar delas in i tre olika typer efter sättet de bryter ner de olika delarna i veden: Brunröta, bryter ner hemicellulosa och cellulosa och förekommer oftast på barrträd. Är generellt sett mer aggressiv än vitrötesvampen. Vitröta, bryter ner hemicellulosa, cellulosa och lignin och växer oftast på lövträd. Mjukröta, bryter delvis ner ligninet och cellulosan i kärnveden och kan växa under fuktiga och syrefattiga förhållanden. Resultaten visade att brunrötesvampen, Postia placenta, orsakade en massförlust för prov där fukthalten översteg 25 %; vid 50 % fuktkvor var massförlusten nära 10 %. Massförlusten var som mest 5-6 % för träbitar angripna av vitrötesvampen, Trametes versicolor. Fuktkvoten sjönk i de flesta träproverna med några undantag där fuktkvoten har ökat under försöket. Resultaten ligger i närheten av resultat från liknande försök. Resultaten visar att massförlusten ökar med ökande fuktkvot. Fuktkvoten har dock sjunkit i de flesta proverna vilket innebär att för säkra slutsatser kring lägsta fuktkvot för nedbrytning är svåra att dra. Endast fuktkvoterna vid start och slut är kända och hur fuktkvoten i träbitarna har varierat under försöket är inte känt.