”Ett monster som bara spelar musik” : En barndomssociologisk studie av barns meningsskapande utifrån musikgenres

Sammanfattning: Förekomsten av samma typ av låtar och musikgenrer i förskolans vardag är påtaglig och oftast är det traditionell barn- och popmusik som spelas. Tidigare forsknings fokus riktas främst åt undervisning och lärande, och inte så mycket åt musiklyssnandet och barnens meningsskapande kring lyssning på musik. Genom att använda olika genrer och öppna upp för barnens tal om dessa breddas förskolans musikrepertoar och barns perspektiv närmas. Syftet med föreliggande studie är därför att ur ett barndomssociologiskt perspektiv undersöka och analysera barns tal om och meningsskapande av musik i relation till olika musikgenrer. Elva barn från två olika förskolor har intervjuats efter att ha lyssnat på olika sorters musik. Barnens tal och meningsskapande har sedan analyserats utifrån Corsaros (2015) begrepp interpretive reproduction, peer cultures och The orb web model, samt utifrån begreppen aktör, struktur och barns perspektiv. DeNoras (2000) musiksociologiska begrepp musikens semiotik, tolkande flexibilitet och agency har även använts.  Studiens resultat visar att barns sätt att tolka och skapa mening påverkas av tidigare erfarenheter. Genom interpretive reproduction är barnen aktivt med och omskapar sin omvärld. Olika kroppsliga processer visas i barnens sätt att interagera dels med musiken, dels med varandra. Barnen skapar peer culture och en egen tolkning av musiken, där deras tidigare kunskaper och erfarenheter möts. Genom att prata om barnens musikaliska erfarenheter och tankar i relation till musiklyssnande blir musik inte bara ett sång- och spel-ämne, utan också ett lyssnar-ämne. När barnens utbud av musikgenres breddas och meningsfulla musikaktiviteter skapas möjliggörs barnen olika sätt att uttrycka sig och skapa egna uttryck och begrepp. Dessa skapar grund för senare möten med redan existerande musikaliska begrepp.