Sjuksköterskors bedömning av smärta hos icke kommunicerbara intensivvårdspatienter

Sammanfattning: Bedömning av smärta hos icke kommunicerbara patienter är en utmaning för intensivvårdssjuksköterskan. Syftet med denna studie var att undersöka hur sjuksköterskor uppger att de bedömer smärta hos denna patientgrupp. En deskriptiv och jämförande tvärsnittsstudie gjordes med hjälp av en webbaserad enkät. Enkäten distribuerades till alla kliniskt verksamma intensivvårdssjuksköterskor (n=96, svarsfrekvens 75%) på två intensivvårdsavdelningar på Akademiska sjukhuset i Uppsala. De smärtparametrar som sjuksköterskorna ansåg viktigast var pulsstegring, blodtrycksstegring och mimik/ansiktsuttryck. Påbyggnadsutbildning eller uppdrag inom smärtområdet hade ingen signifikant betydelse för vilka smärtparametrar sjuksköterskorna uppgav som viktigast. I studien framkom att sjuksköterskorna i hög grad känner sig trygga i sin bedömning av smärta hos icke kommunicerbara intensivvårdspatienter. Det fanns inget samband mellan yrkeserfarenheten som intensivvårdssjuksköterska och grad av upplevd trygghet i smärtbedömningen. De resurser som sjuksköterskorna uppgav att de saknade för att bättre kunna bedöma smärta hos denna patientgrupp var utbildning, läkarengagemang, gemensamma riktlinjer och införande av smärtbedömningsinstrument. Det finns ett behov av fördjupad utbildning avseende smärtbedömning av icke kommunicerbara patienter. Införandet av ett smärtbedömningsinstrument anpassat för patientgruppen skulle kunna kvalitetssäkra smärtbehandlingen.