Trustor - en utredning av några rättsliga frågor kring den s.k. Trustoraffären

Sammanfattning: Denna uppsats behandlar några rättsliga frågor som dykt upp i samband med händelserna i bolaget Trustor under 1997. Trustoraffären kom att påverka debatten kring möjligheterna att förvärva makten i svenska bolag. Många hävdade att Lord Moynes förvärv av kontrollen i bolaget hade omöjliggjorts om Sverige haft en budplikt. Budplikten innebär att en köpare som förvärvar en viss procent av rösterna i ett bolag, tvingas att också lägga bud på resterande aktier i bolaget. Enligt min mening hade en budplikt av det slag som nu införts i Sverige inte förhindrat uppköpet av Trustor. Regleringen kan dock väntas försvåra vissa andra oseriösa uppköp. Skall också förvärvare som Lord Moyne hindras, måste dock en lagreglering av budplikten övervägas. Det har också hävdats att det svenska systemet med röstvärdesskillnader uppmuntrar till oseriösa maktövertaganden. Trustoraffären hade enligt min mening troligtvis inte genomförts om röstvärdesskillnader varit förbjudna. Ett förvärv hade då varit alltför oförmånligt. Enligt mig utgör risken för maktmissbruk dock inte ett tillräckligt starkt skäl för att avskaffa det rådande systemet. Vid plundringen av Trustor skedde en mängd grova överträdelser av reglerna i aktiebolagslagen (ABL). Lord Moyne har enligt min bedömning brutit mot det s.k. utbetalningsförbudet i 12 kap. 1 § ABL och bör även vara skadeståndsskyldig gentemot Trustor. Detsamma bör gälla för Trustors förre verkställande direktör Lindsay Smallbone. Även personerna i den grupp personer som stod bakom Lord Moyne bör vara ansvariga för brott mot utbetalningsförbudet. Dessa är troligen endast ansvariga för s.k. bristtäckning. Vid Trustors likvidation var det första gången som man i svensk rätt tillämpade regeln i 13 kap. 3 § ABL. Där stadgas att minoriteten kan väcka talan om en aktieägare har missbrukat sitt inflytande i bolaget och på detta sätt skadat bolaget. Med anledning av Trustor uppmärksammades också behovet av att komplettera stadgandet med en bestämmelse om interimistisk åtgärd. En sådan regel skulle ha som syfte att förhindra fortsatt missbruk tills rätten avgjort likvidationsfrågan. Fram till dess var nämligen Lord Moyne oförhindrad att rösta för sina aktier. Enligt min mening förefaller ett tillägg i 13 kap. 3 § ABL vara motiverat. Vid likvidationen av Trustor aktualiserades också frågan huruvida aktieägarna har möjlighet att, innan likvidationen är avslutad, få tillbaka kapital från bolaget. I Trustors fall handlar det nämligen om år innan rättsprocesserna kan avslutas och skifte genomföras. Inlösen av aktier har visat sig vara en möjlig väg för Trustors aktieägare att återfå kapital från bolaget under likvidationen. Eftersom inlösen uppvisar stora likheter med förvärv av egna aktier, finns det enligt mig ingen anledning att inte tillåta även denna form av utbetalning under likvidation. Ett bolag får dock aldrig självt inneha mer än en tiondel av aktierna i bolaget. Aktieåterköp utgör därför inte alltid ett fullgott alternativ till inlösen.