Undersköterskans perspektiv av sjuksköterskan i omvårdnaden av personer med demenssjukdom - en intervjustudie

Detta är en Magister-uppsats från Malmö högskola/Hälsa och samhälle

Sammanfattning: Introduktion: Studier visar att sjuksköterskans kompetens och närvaro i omvårdnaden, tillsammans med ett fungerande teamarbete är viktiga faktorer för omvårdnadens kvalitet. Trots vetskapen om detta distanserar sig sjuksköterskan och rollen som att vara den som systematiskt leder, fördelar och samordnar vårdarbetet i teamet är diffus och oklar. Syfte: Syftet med studien var att belysa undersköterskans perspektiv på sjuksköterskan i omvårdnaden av äldre personer med demenssjukdom. Metod: Tolv semistrukturerade intervjuer genomfördes och analyserades med inspiration av Graneheim och Lundman med grund från Krippendorff. Intervjuerna ägde rum på särskilt boende (SÄBO). Resultat: Det framkom i resultatet att sjuksköterskan kan fylla en viktig funktion genom att vara den som ger råd, stöd och fattar beslut om omvårdnadsåtgärder. Samtidigt visade det sig att synen på sjuksköterskan som omvårdnadsledare snarare var att hon eller han möjligen var en i teamet och att det egentligen var undersköterskorna själva som ledde, fördelade och samordnade vårdarbetet. Kliniska slutsatser: Båda författarna har genom detta arbete fått en ökad kunskap om vikten av en närvarande sjuksköterska i omvårdnaden av personer med demenssjukdom och en ökad förståelse för undersköterskorna. Det finns ett behov av att tydliggöra omvårdnaden på särskilt boende, stärka teamarbetet och få hela vård- och omsorgsorganisationen att förstå vikten av ökad kvalitet på den vård som erbjuds.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)