Tre myndigheter, en uppdragsgivare : En integrativ litteraturstudie om hälso- och sjukvårdens, polismyndighetens och socialtjänstens interprofessionella samverkan för ett förbättrat omhändertagande vid våld i nära relationer

Sammanfattning: Introduktion: Våld i nära relationer är ett globalt fenomen och utgör ettåterkommande inslag i arbetet inom hälso- och sjukvården, polismyndigheten ochsocialtjänsten. Våld i nära relationer förekommer i alla samhällsklasser, åldrar,oavsett sexuell läggning och är inte relaterad till vare sig etnicitet, kulturell ellerreligiös bakgrund. Det finns flertal myndigheter som ger skydd och stöd tillvåldsutsatta. För att säkerställa ett professionellt omhändertagande av denvåldsutsatta måste de olika myndigheterna samverka. Forskning visar dock attsamverkan ofta brister vilket kan resultera i ett försämrat omhändertagande av dendrabbade individen.Syfte: Att undersöka vilka faktorer som är av betydelse för myndigheterssamverkan vid vuxnas utsatthet för våld i nära relationer, utifrån hälso- ochsjukvårdens, polismyndighetens, och socialtjänstens perspektiv.Metod: Studien är en integrativ litteraturstudie. Litteratursökningarna eftervetenskapliga artiklar genomfördes i databaserna Cinahl, Pubmed, Criminal justiceabstracts, Social services abstracts, Psycinfo och Social science premium collection.De för studien relevanta artiklarna har kvalitetsgranskats, kodats, kategoriserats ochanalyserats enligt gällande metod.Resultat: Resultatet baseras på tio vetenskapliga artiklar och visar att det finns ettflertal faktorer som har betydelse för myndigheters samverkan vid våld i närarelationer. Faktorer som kunskap, organisation, kommunikation och kultur har idenna studie visat sig vara särskilt utmärkande. Dessa faktorer kan verka bådehämmande och främjande beroende på rådande omständigheter inom respektivemyndighetSlutsats: Samverkan mellan myndigheter är en absolut förutsättning för ett adekvatomhändertagande av den individ som utsatts för våld i en nära relation. Fenomenetmedför en komplex problematik. Det finns ett uppenbart utbildningsbehov för flerayrkeskategorier, främst gällande identifikation och bemötande av den våldsutsattasamt klargörande kring de olika myndigheternas olika ansvarsområden ochbefogenheter. Arbetet bör i framtiden organiseras utifrån den drabbades behov avolika hjälpinsatser istället för att som idag utgå från de olika myndigheternasrespektive kompetensområde.