System för grovfoderhantering

Sammanfattning: Att kunna producera ett energirikt och kostnadseffektivt vallfoder är grunden till lönsamhet för mjölk- och dikoproducenter. Syftet med vallfodret är att täcka kons givna foderstat som består av protein och energi. I Sverige används i huvudsak fyra olika metoder för att ensilera gräs, dessa är plansilo, bal, tornsilo och korv. I dagsläget konserveras lika stor mängd vallfoder i plansilo som i balar. De olika systemen skiljer sig stort i allt från maskinkrav till utfodringssätt. Kvaliteten i de olika systemen är inte beroende på val av ensileringsmetod utan en kompentensfråga hos lantbrukaren. Den stora skillnaden i systemen är ekonomin. Med denna information som underlag formulerades ett problem för denna kandidatuppsats. Problemet som denna uppsats syftar till att utreda är om det är kostnadseffektivt att investera i en plansilo om det finns ett befintligt fungerande balsystem. Vi har valt att endast se till de ekonomiska för- och nackdelarna. Det finns flera aspekter att ta hänsyn till vid ett investeringsbeslut så som läglighetseffekter och alternativa intäkter men dessa har vi valt att inte ta hänsyn till i uppsatsen. För att besvara frågan om det är ekonomiskt försvarbart att frångå ett befintligt balsystem till plansilo har vi använt oss av två fiktiva gårdar som bas för uträkningarna som krävdes för att besvara frågan. De fiktiva gårdarna var en mjölkgård med 50 stycken uppbundna mjölkkor och en dikogård med 200 moderdjur, plus rekrytering. Där båda gårdarna använde sig av balar som ensileringsmetod. Frågan besvarades sedan genom att beräkna kostnaden per kg ts ensilage efter en eventuell investering i plansilo. Resultatet som framkom av studien visar att det inte är ekonomiskt försvarbart att investera i plansilosystem under de förhållanden som råder på de fiktiva gårdarna. För mjölkgården visar resultatet att det krävs minst 100 stycken mjölkande kor för att investeringen ska vara lönsam. Vid balhantering har de en kostnad på 0,95 SEK per kg ts och efter en eventuell investering skulle kostanden vara 1,34 SEK per kg ts. För dikoproducenten krävs det 216 dikor för att investeringen ska vara lönsam. Kostnaden per kg ts för balsystem är 0,96 SEK, med plansilo skulle kostanden vara 1,00 SEK per kg ts, i detta exempel var de ekonomiska skillnaderna väldigt små. Studien visar att det endast lönar sig att frångå ett fungerande balsystem och investera i plansilo för producenter i Götalands skogsbyggder som har fler än 100 mjölkkor eller fler än 216 dikor. Då medelantalet mjölkkor per besättning är 65 kor och 16 kor i dikobesättningar visar studien att det endast är lönsamt för relativt stora producenter i Sverige att investera i plansilosystem.