Lexikala och syntaktiska aspekter i skriftligt berättande hos barn med språkstörning

Sammanfattning: Man vet att många barn med språkstörning fortsätter ha språkliga svårigheter upp i åldrarna, och utifrån tidigare forskning finns det anledning att tro att barn med språksvårigheter producerar mindre syntaktiskt komplexa texter än barn utan dessa svårigheter. Barn med språkstörning har också nedsatt lexikal förmåga gällande t.ex. ordinlärning, ordmobilisering och ordvariation. Föreliggande studies huvudsakliga syfte var att studera språket i skriftligt berättande hos barn med språkstörning, och att undersöka om det fanns några skillnader ifråga om lexikala och syntaktiska aspekter jämfört med i texter skrivna av jämnåriga barn med typisk språkutveckling. Studien syftade även till att undersöka ett eventuellt samband mellan dessa aspekter i texterna och testresultat för dels olika språkliga förmågor, dels arbetsminne. Testdeltagarna bestod av 24 barn: 12 barn med språkstörning och 12 barn med typisk språkutveckling som matchats individuellt med avseende på ålder och kön. Medelåldern för barnen med språkstörning var Il ;6 år och i kontrollgruppen Il ;8 år. Samtliga barn fick skriva en bildbaserad berättelse samt genomgå tester som prövade arbetsminne, hörförståelse och läsförståelse. signifikanta skillnader mellan grupperna kunde konstateras för två av de fem undersökta lexikala aspekterna och sju av de åtta syntaktiska. Korrelationsanalyser visade att resultatet från samtliga tester även korrelerade signifikant med en eller flera lexikala eller syntaktiska aspekter. Detta tyder på att det finns ett samband mellan å ena sidan arbetsminne och språkliga förmågor och å andra sidan texters lexikala och syntaktiska utformning. Resultatet från denna studie kan ge ökad kunskap om skriftligt berättande hos svenska barn med språkstörning, ett fålt som är utforskat i mycket ringa grad.