Matchning - en underskattad faktor : En kvalitativ intervjustudie om socialsekreterares perspektiv på sammanbrott i familjehemsplaceringar

Sammanfattning: Placering i familjehem är en vanlig insats när barn och unga inte bedöms kunna få sina behov tillgodosedda i sin ursprungsfamilj, de utgör i Sverige majoriteten av placeringar i samhällsvård. De barn som blir placerade i familjehem för stadigvarande vård och fostran har rätt till en stabil och trygg vård. Trots detta sker sammanbrott vilket kan försätta barnen i ytterligare en utsatt situation. Syftet med denna kvalitativa studie har varit att undersöka socialarbetares tankar om och arbete för att förebygga sammanbrott hos barn som är placerade i familjehem. Frågeställningar i studien har varit: Vilka är orsakerna till att sammanbrott sker? Vilka former av adekvat stöd minskar risken för sammanbrott?I studien genomfördes fem intervjuer med socialsekreterare i två medelstora kommuner i Stockholm. I analysen framkom tre huvudteman;  Matchning, det vill säga hur väl, samt vilka förutsättningar det finns att matcha det placerade barnet med det tilltänkta familjehemmet.  Sammanbrott och omplacering, med det menas att barnet behöver flytta till en ny placering innan att vådbehovet uppfyllts. Nätverkshem, de hem som tar emot barn som de känt sen tidigare, dessa kan vara vänner till familjen eller släktingar.  Den analyserade empirin har sedan tolkats med hjälp av systemteori och tidigare forskning. I studien framgår att den främsta orsaken till sammanbrott är en bristfällig matchning mellan barn och familjehem. Det framkom även att placering av ett barn behöver göras med ett helhetsperspektiv där matchningsprocessen innefattar rätt skolform, ett familjehem som har förstått uppdraget samt rätt stöd från socialsekreterarna. Helhetsperspektivet jämförs i studien med det systemteoretiska synsättet. I studien framgår även att socialsekreterarna på familjehemsenheten inte är huvudansvariga när det kommer till att matcha familjehem och barn utan att det snarare är handläggare på utredningsenheten samt familjehemsrekryterare i samråd med sina chefer som sköter matchningsprocessen. Utredningsenheten är den enhet där barnet och familjens behov först kartläggs. De kan även besluta om andra stödinsatser, exempelvis familjebehandling, kontaktperson etc. Vid de fall ett barn inte bedöms kunna få sina behov tillgodosedda i det egna hemmet fattas beslut om placering i jourhem alternativt familjehem. När barnet placeras i familjehem är tanken att det ska vara en långvarig placering då bedömningen är att det krävs mer jobb i familjen innan barnet kan flytta hem. Oftast är målet en hemflytt till ursprungsfamiljen, det vill säga den biologiska familjen. När barnet blir familjehemsplacerat är det socialsekreterarna (barnhandläggare och familjehemssekreterare) på familjehemsenheten som tar över ansvaret för placeringen. Det framkommer att relationen mellan, handläggare på utredningsenheten och handläggare på familjehemsenheten är kortvarig, de samverkar enbart under överlämningen av ärendet.