Svenska militära interventioner : En analys av hur den svenska riksdagens två största partier har argumenterat för svenskt militärt deltagande i insatserna i Afghanistan och Libyen

Sammanfattning: Många av dagens fredsfrämjande insatser genomförs i insatsområden som åtminstone vid en första anblick tycks vara av litet geopolitiskt eller ekonomiskt intresse för de intervenerande staterna. För svenskt vidkommande motiveras ibland Sveriges engagemang i exempelvis Afghanistan med att den terrorism och drogproduktion som härrör därifrån hotar och påverkar även människor i Sverige. Ytterligare en möjlig motivering har att göra med spridningsrisken; för att minska risken för spridning av en konflikt utanför det ursprungliga konfliktområdet intervenerar utomstående stater. Men vilken bild av den svenska statens motiv för att engagera Försvarsmakten i fredsfrämjande internationella insatser målas upp i riksdagsdebatten? Är argumenteringen rationell och visar de motiv som förs fram att Sverige faktiskt gynnas av att delta, eller grundar sig viljan att hjälpa till i att den svenska staten anser sig vara moraliskt förpliktigad att ingripa, om förmågan finns, då mänskliga rättigheter kränks? Föreliggande uppsats syftar till att klarlägga hur de två största, blockpolitiskt åtskilda riksdagspartierna motiverade besluten att deltaga i de internationella insatserna i Afghanistan och Libyen. Detta görs genom en argumentationsanalys, där de båda partiernas respektive argument struktureras och kategoriseras på ett överskådligt sätt. Resultatet från undersökningen är inte entydigt, men argument som tydligt anknyter till konkreta rationella vinster för Sverige används av båda partierna sparsamt. Istället ligger tyngdpunkten vid argument som har en närmare koppling till Sveriges nationella identitet och strategiska kultur.