De vanligaste bristerna i svensk djurhållning : med inriktning på lantbrukets djur och häst

Sammanfattning: SammanfattningStatens Jordbruksverk ansvarar för den centrala kontrollen av djurskyddet i Sverige. De kontrollerar och säkerställer att samhället fungerar enligt de lagar som riksdagen bestämt. De utövar offentlig kontroll, samordnar kontrollmyndigheterna samt ger dem stöd, råd och vägledning. Sedan 2009 har länsstyrelserna ansvaret för djurskyddskontrollerna i Sverige.Under år 2010 utförde Sveriges länsstyrelser 12 882 kontroller och det skrevs 1541 förelägganden och förbud. Under samma år uppmättes antalet lantbruksdjur- och hästföretag till 21 586 med nötkreatur, 17 509 med häst, 8 657 med får, 1 695 med svin samt 102 med fjäderfän. Djurskyddsinspektörernas uppgift är att se till att djurskyddslagstiftningen efterlevs.Genom att veta vilka de vanligaste bristerna är i djurhållningar kan man jobba förebyggande mot dessa. Man kan även lägga mer resurser på kontroller av djurhållningar med potentiellt högre risk där dessa brister kan uppstå. Att känna till bristerna kan leda till att man uppmärksammar små och tidiga tecken på att en brist håller på att uppkomma och därmed förhindra detta, vilket även bidrar till att djur inte behöver påverkas negativt. Även att kunna visa för djurhållaren den negativa effekt bristerna kan ha på djurhållningen och dess ekonomiska lönsamhet. Syftet med arbetet är att undersöka vilka som är de vanligaste bristerna som leder till föreläggande inom lantbrukets djur och häst.För att utföra studien begärdes det ut det första föreläggandet från varje månad på häst eller lantbrukets djur åren 2009 och 2010 från alla Sveriges länsstyrelser. Bristerna från förelägganden placerades in i lämplig punkt i checklistan för respektive djurslag. På grund av för få förelägganden gällande gris och fjäderfä tas dessa inte upp i studien då inga slutsatser kan dras angående dessa. Resultatet är baserat på 234 förelägganden från 16 länsstyrelser.På häst var de vanligaste bristerna att hovarna inte inspekteras och verkas vid behov, att sjuka och skadade individer inte gavs nödvändig vård, säkerheten i hästarnas miljö rörande farliga föremål och inredning, att de inte gavs tillräckligt och välbalanserat foder, att kraven på betesmarker, markytor, stängsel med mera inte var uppfyllda samt att man inte uppfyllt kraven för utegångsdjur. De vanligaste bristerna på nötkreatur rörde smutsiga djur, att nödvändig vård inte gavs till sjuka och skadade djur, förekomst av skaderisker, att individer inte ges tillräckligt och välbalanserat foder, att liggytor ej var rena och torra samt att kraven för utegångsdjur inte är uppfyllt. När det gällde får och get var de vanligaste bristerna att klövar inte inspekteras och verkas vid behov, eftersatt ullvård, smutsiga djurutrymmen där en god hygien som främjar en god djurhälsa inte upprätthålls, förekomst av skaderisker, ej rena och torra liggplatser, att djuren inte ges tillräcklig och välbalanserad näringstillförsel samt att kraven för utegångsdjur inte var uppfyllda.Bristerna påverkar djurvälfärden negativt vilket även drabbar djurhållaren då negativ välfärd i många fall leder till nedsatt produktionseffektivitet. Det i sin tur leder till en minskad lönsamhet för djurhållaren.