Det sjätte massutdöendet : hinner vi lära oss leva ansvarsfullt innan Big Six inträffar?

Sammanfattning: Människans påverkan på naturen har fått stora konsekvenser, direkt i form av jakt, fiske och skogsavverkning för jordbruk, och indirekt genom global uppvärmning pga. växthusgaser. Biotoper för vilda djur minskar, vilket leder till minskning av den biologiska mångfalden. Sedan 1500-talet har 1 % av alla ryggradsdjursarter utrotats och populationen av vilda djur har minskat med 60 %. De fem största utdöenden, som på kort tid utrotade mer än 75 % av alla arter, kallas Big Five. Den senaste skedde för ca 65 miljoner år sedan då dinosaurierna slogs ut. Denna litteraturstudie diskuterar om människan kommer orsaka en massiv utrotning av arter i samma omfattning som Big Five och vad de viktigaste åtgärderna är för att bromsa denna utveckling. De största orsakerna till den akuta nedgången av vilt liv är människor på en överbefolkad planet som konsumerar ohållbart. Vi förutspås öka till ca 11 miljarder omkring år 2100, samtidigt som antalet människor som skulle kunna leva med hög standard på ett ekologiskt hållbart sätt uppskattas till 1,5 till 5 miljarder. Det finns ljusglimtar i denna mörka utveckling. Många av de insatser som görs för att bevara djurarter ger resultat. Jordbruk effektiviseras. Urbaniseringen avbefolkar glesbygden i vissa länder, vilket tillåter vilda djur att återvandra. Fertiliteten minskar i många länder och inom 60-80 år börjar jordens befolkning eventuellt att minska. De främsta handlingsalternativen är bevarande av unika naturområden, global familjeplanering samt teknisk utveckling inom jordbruk och energi. Det är viktigare att satsa resurserna på unika biom istället för insatser för enskilda arter. Kvinnans rätt till utbildning och till sin egen kropp leder till sänkt barnafödande. Teknik som aktivt binder fri koldioxid måste utvecklas. Det är svårt att dra några slutsatser om den pågående utrotningen eftersom tidsperspektivet är långt. Artutrotningen kan ha begränsats till några fåtal procent. Om några hundra år skulle vi kunna vara nere på en befolkningsnivå som kan konsumera utan att förstöra det vilda djurlivet. Men även om dagens utrotningstakt inte skulle leda till Big Six är varje art unik och har sitt enskilda värde. Alla arter har rätt att bevaras och utvecklas vidare i sitt naturliga habitat.