Smärtskalor för katt respektive hund : en jämförelse

Sammanfattning: Katters och hundars smärta har de senaste decennierna fått mer uppmärksamhet och framsteg har nåtts inom behandling och bedömning. De negativa konsekvenserna av smärta, både på fysiologiska system och i form av känslomässiga symtom, vill man undvika för att ge ett så snabbt tillfrisknande som möjligt. Då kan användningen av smärtskalor bidra, genom ett mått på smärtintensitet att utgå ifrån för att utvärdera djurets behandling. Syftet med detta arbete var att genom den vetenskapliga litteraturen undersöka och jämföra de smärtskalor som finns för katt respektive hund, samt att jämföra djurslagens smärtbeteende i smärtskalorna. Det finns både endimensionella och multidimensionella smärtskalor. De förstnämnda omfattar endast en enkel bedömning av smärtintensitet medan de sistnämnda tar i beräkning fastställda smärtbeteenden och ibland fysiologiska parametrar. De endimensionella – Visual Analog Scale (VAS), Simple Descriptive Scale (SDS) och Numerical Rating Scale (NRS) – används för både hund och katt. Dessa är dock subjektiva och har visat låg överensstämmelse mellan observatörer, men har ändå använts i ett flertal studier. University of Melbourne Pain Scale (UMPS) och Glasgow Composite Measure Pain Scale – Short Form (CMPS-SF) är två multidimensionella smärtskalor för hund som utvecklades 1999 respektive 2007. För katt skapades 2013 den engelska versionen av Universidade Estadual Paulista-Botucatu-Multidimensional Composite Pain Scale (UNESP-Botucatu-MCPS) och året därefter utvecklades Glasgow Composite Measure Pain Scale - Feline (CMPS-F). Användningen av alla dessa sker på liknande sätt – genom observation, interaktion och palpering av sår eller smärtsamt område. Flera av skalornas beteenden sammanfaller för hund och katt, till exempel ”krökt ställning/böneposition”, ”rastlös” och ”stel”. Beskrivningen av beteenden är mer utförlig i UNESP-Botucatu-MCPS. Den sistnämnda skalan och UMPS omfattar även fysiologiska parametrar. Flera studier visar att fysiologiska parametrar som hjärtfrekvens och andningsfrekvens inte är tillförlitliga mått på smärta. Ett samband med smärta kunde inte fastställas och det beror på att det finns andra orsaker till varierande nivåer av dessa parametrar. Därför har studier som använt smärtskalorna som omfattar fysiologiska parametrar exkluderat dem från bedömningen. Även beteenden som smärtskalorna omfattar kan ha andra orsaker än smärta, som bieffekter från läkemedel. Sedering kan även misstolkas som ett smärtfritt tillstånd. Det har visats att flera av skalornas smärtpoäng påverkas av sedering och anestesimedel. Den parameter som påverkas minst är ”palpering av smärtsamt område”, som därmed ger ett mer definitivt svar på huruvida katten eller hunden upplever smärta. Testerna av de multidimensionella skalorna skiljer sig i utförandet. Dels förekommer olika orsaker till smärta hos djuren i studierna. Dessutom skiljer sig utförandet genom att antingen jämföra smärtpoäng mellan olika grupper, eller mellan pre- och postanalgetisk smärtpoäng hos individer. Vid samtliga fyra multidimensionella smärtskalors tester tenderade smärtpoängen att följa väntad analgetisk nivå, men skillnaden var inte signifikant för alla skalor. Överensstämmelse mellan observatörer testades vid två av skalornas uppbyggnad och visades vara låg hos UMPS och måttlig till mycket god hos UNESP-Botucatu-MCPS. För att öka tillförlitligheten av smärtbedömning krävs vana observatörer, som tar i beaktning djurslagets normala beteende och tar hänsyn till läkemedelspåverkan. Då kan användning av smärtskalor ge möjlighet till en förbättrad, individanpassad vård.