Levande historia i Nilstorp : biologiskt kulturarv och hållbar stadsutveckling i 1950-talets omsorgsfulla stadsplanering

Sammanfattning: Kulturhistoriska miljöer återfinns i många olika skepnader i dagens samhälle och gemensamt för alla kulturhistoriska miljöer är att de på ett eller annat sätt har formats eller skapats av människan. Biologiskt kulturarv är en del av vår kulturhistoria och handlar om hur människan nyttjat naturen för eget behov och brukande. Begreppet biologiskt kulturarv är fortfarande ett relativt nytt begrepp och tycks inte ha något riktigt ursprung eller tidpunkt för första förekomst. Syftet för arbetet var att genom en platsanalys av grönstrukturen i ett omsorgsfullt gestaltat 50-talsområde och med det i utgångspunkt, studera begreppet biologiskt kulturarv och dess plats i stadsutvecklingen. Arbetet bygger på platsbesök som ligger till grund för platsanalyserna, som i sin tur underbyggs med litteratur kring området. Genom analysarbetet framkommer det att den för området betydelsefulla grönstrukturen ingår i det biologiska kulturarvet tack vare dåtidens stadsbyggnadsideal som hade sin grund i trädgårdsstadens stadsbyggnadsideal. Detta innebar att grönstrukturen i bostadsområdet prioriterades vilket resulterade i prunkande trädgårdar med viss möjlighet till självförsörjning, inspirerande lekmiljöer och fruktträdsalléer där boende i området idag kan plocka frukten och koka egen sylt. Platsanalysen visar också på att begreppet landskap, såsom det definieras av Europeiska lanskapskonventionen, är brett i sin definition och omfattar många olika landskapstyper men det finns också svagheter med begreppet då det kan bli upp till respektive planerare att förstå och tolka den tänkta innebörden. Det finns också en utmaning i att olika myndigheter arbetar med samma område men har olika ingångspunkt i vad som anses vara bevarandevärt samt avsaknad av tillräcklig kunskap ihop med synen på att ett föränderligt kulturarv tillåts vara just föränderligt för att landskap riskerar att försvinna. Det finns dock goda chanser till bevarande av kulturmiljöer men kunskapen kring kulturmiljöns värde är avgörande för att dessa värden ska tas i beaktande i samhällsplaneringen.