Friskrivningsklausuler från anställdas grova vårdslöshet och uppsåt - en studie och kritisk analys av gällande rätt

Detta är en Kandidat-uppsats från Lunds universitet/Juridiska fakulteten; Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Syftet med uppsatsen är att utreda vilken möjlighet som finns i svensk rätt att i kommersiella avtal friskriva sig från principalansvaret. Som huvudregel gäller avtalsfrihet i kommersiella avtal, men vad gäller ansvarsfriskrivningar är friheten till viss del begränsad. De oskrivna principer som reglerar vilken omfattning en ansvarsfriskrivning får har till stor del utretts i både praxis och doktrin och blir alltmer framtolkade då det är fråga om eget vållande av skada. Den här uppsatsen ämnar istället utreda förhållandet då det är annan som vållat skadan, i det här fallet specifikt arbetstagare. Vad angår sådana ansvarsfriskrivningar är rättsläget fortfarande oklart vilket skapar en betydande risk för kontrahenter till kommersiella avtal vilka har anställda. Principalansvaret och dess räckvidd har varit föremål för diskussion under lång tid då ett alltför långtgående ansvar för arbetsgivaren medför risk för obilliga resultat. Ansvaret är främst utomobligatoriskt men till följd av rättstillämpningen ifråga om åsidosättandet av ansvarsbegränsningar har det fått betydelse även i kontraktuella förhållanden. Uppsatsen undersöker således sammanförandet av avtalsrätt och de syften som lagstiftaren haft i åtanke vid införandet av principalansvaret för att möjliggöra en diskussion kring huruvida rättstillämpningens angrepp på problemet är ändamålsenligt. Genomgående i uppsatsen följer ett kollisionsperspektiv. Centralt för utredningen är att det är fråga om två regleringar i motsatsförhållande som måste sammanföras vilket inte har gjorts på ett tillfredsställande sätt. Vikten av att domstolar följer syftet med en tillämpning av 36§ AvtL och att således en helhetsbedömning av avtalet ska ske lyfts fram som den viktigaste komponenten i frågan och den tidigare skapade gränsen beroende av grad av vållande ter sig ohållbar i de fall då fråga är om begränsning av principalansvaret vid grovt vållande eller uppsåt.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)