”Vi kanske gör mer än vad vi tror” Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av vila samt hur de upplever sig kunna befrämja patientens vila under dagen

Sammanfattning: Möjlighet till vila är ett grundläggande mänskligt behov. Vid kritisk sjukdom eller trauma som kräver intensivvård befinner sig människan i en miljö med andra rutiner och annan dygnsrytm. Miljön på intensivvårdsrummet kan leda till sömnstörningar och utgöra ett hinder för vila. Brist på vila och sömn förhindrar läkning och återhämtning och beskrivs som en bidragande faktor till IVA-syndrom. Att befrämja patientens behov av vila är intensivvårdssjuksköterskans uppgift och att befrämja vila för en annan människa borde innebära att själv ha en tanke om vad vila kan innebära. De egna erfarenheterna av vila skulle kunna ha betydelse för befrämjandet av patientens vila. Syftet med studien är därför att belysa intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av vila samt hur de upplever sig kunna befrämja patientens vila under dagen.För att söka tillgång till intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av vila har den kvalitativa forskningsintervjun använts som metod. Materialet har genomgått en innehållsanalys. Studien visar att sjuksköterskorna inte har funderat så mycket på vad vila kan innebära men de upplever det som viktigt att befrämja vila för patienten. De ser att de kan använda egna erfarenheter i arbetet. Sjuksköterskorna upplever det ofta som svårt att befrämja patientens vila men tänker sig ändå att det finns möjligheter. Sjuksköterskorna uttrycker det som att de kanske gör mer än vad de tror. De efterfrågar rutiner och mer forskning på området för att kunna arbeta mer aktivt med vilan. Utifrån studien kan ses att befrämjandet av vila förutsätter reflektion och prioritering. Att skapa en stund för vila kräver rutiner och samarbete mellan yrkeskategorier.