Näringsförluster från sju jordbruksområden nära Mälaren

Sammanfattning: Ett av Sveriges miljömål är ”ingen övergödning” vilket innebär att gödande ämnen inte ska ha negativ inverkan på människor, biologisk mångfald eller mark-och vattenanvändning (Naturvårds-verket 2023). Näringsämnena fosfor och kväve och förlusten av dessa från framför allt jordbruksmark är en av orsakerna till övergödning i sjöar, hav och vattendrag. I Västmanland har länsstyrelsen i samarbete med EU-projektet Life IP Rich Waters gjort mätningar av näringsämnen (kväve och fosfor) i sju jordbruksintensiva avrinningsområden med Mälarmynnande åar under 16 månader 2020–2021. I den här rapporten sammanställs, utvärderas och analyseras data över näringsläckaget från de sju områdena i syfte att bidra till att förbättra beslutsunderlag och föreslå åtgärder för att uppnå en högre vattenkvalitet. I rapporten behandlas och analyseras de uppmätta halterna tillsammans med tillgängliga vattenflöden och därefter beräknas belastningen för de sju områdena med både simulerade (S-HYPE) och uppmätta (Typområden på jordbruksmark) vattenflöden. Därefter jämförs avrinningsområdenas belastning sinsemellan och i relation till markanvändning och jordartsfördelning. Vidare jämförs den uträknade belastningen av fosfor med så kallade beting från VISS (Vatteninformationsystem Sverige) för att få en uppfattning om betingen är rimliga och hur de olika belastningarna står sig mot det. Betingen är den mängd fosforläckage som antas behöva minska för att vattendraget ska uppnå eller bibehålla god ekologisk status. Slutligen utfördes en mindre undersökning och diskussion kring huruvida våtmarker kan vara en effektiv åtgärd för att nå upp till betinget, vilket gjordes med hjälp av en GIS-tjänst. Slutsatser kan dras att det finns en positiv korrelation mellan andel jordbruksmark i området och uppmätt halt näringsämne, korrelationen för totalfosfor gav ett R2-värde på 0,45, och p-värde <0,0001. För totalkväve är korrelationen lägre: R2 = 0,24, p <0,0001. Även jordartfördelningen har betydelse, de avrinningsområden som har högre andel lera hade generellt en större förlust av fosfor. För kvävet fanns inte det sambandet i lika stor utsträckning. Belastningen beräknad med simulationsmodellen S-HYPE:s vattenflöden gav högre värden (10–35% högre belastning) än när det uppmätta arealspecifika flödet från typområdena användes, vilket i förlängningen gjorde det svårare att nå upp till VISS beting för den lägre belastningen. Vid jämförelse mellan belastningen beräknad med länsstyrelsens halter och S-HYPE:s vattenflöde mot en belastning helt simulerad av S-HYPE (dvs. r både halterna och vattenflödet är beräknade med S-HYPE), var belastningen för totalfosfor 2–53% högre för belastningen helt simulerad av S-HYPE. För totalkväve å andra sidan gav länsstyrelsens halter med S-HYPE:s vattenflöde 0–32% högre belastning än S-HYPE:s simulerade belastning. Vidare valdes tre åar ut för att utreda huruvida våtmarker är en effektiv åtgärd. Resultatet visade att 20–25% av betinget kunde tas upp med hjälp av 1–4 potentiella våtmarker per område på 1,8–4,7 hektar. För åarna med lägre årlig belastning kunde hela betinget åtgärdas. Alltså är våtmarker en bra åtgärd för att minska belastningen av fosfor men det behövs antagligen fler åtgärder på gårdsnivå som komplement. Nyckelord: avrinningsområde, belastning, fosfor, kväve, S-HYPE, retention, typområden på jordbruksmark, vattenflöde, VISS, våtmark