Användbarheten av ett digitalt hjälpmedel för dyslektiker

Detta är en Kandidat-uppsats från Umeå universitet/Institutionen för psykologi; Umeå universitet/Institutionen för psykologi

Sammanfattning: Dyslexi påverkar den kognitiva språkförmågan genom nedsättningar i det fonologiska processandet och många drabbas negativt om inte rätt stöd och hjälpmedel tillgängliggörs. För att undersöka ett digitalt hjälpmedels användbarhet deltog 5 personer med dyslexidiagnos i denna kvalitativa designstudie. Användartester på ett digitalt hjälpmedel utfördes på distans och den insamlade datan analyserades genom en tematisk innehållsanalys. En expertutvärdering enligt Nielsen’s användarheuristiker genomfördes samt en intervju med företaget bakom programvaran. Genom att jämföra våra resultat med aktuella designprinciper gällande design för dyslektiker kunde vi undersöka om programvaran är designad utefter dessa. Det vi fann var att programvaran inte utformats med desingprinciperna i åtanke samt att användbarheten till viss del kunde förbättras, specifikt inom tre områden: Ett område gällde utformningens flexiblitet, möjligheten att kunna individanpassa programvaran var mycket önskvärt enligt deltagarna och framkom som en viktigt punkt under expertutvärdering samt var stött av forskning inom området. Det andra området gällde programvarans konsekvens. De funktioner som deltagarna upplevde problematiska kunde, tillsammans med expertutvärdering, kopplas till funktioner med bristande konsekvens. Det sista vi hittade som skulle kunna öka användbarheten samt göra programvaran mer enhetlig med designprinciperna var att hålla en avskalat men samtidigt informationsrik design. Rätt information och tydlig vägledning är båda viktiga delar enligt användarheuristiker och designprinciper, vi hittade även i våra användartester att det är balansen mellan dessa två som kan vara avgörande. 

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)