Hur kan träning påverka fatigue vid MS och stroke? En kartläggande litteraturöversikt

Sammanfattning: Inledning Fatigue är något som drabbar personer med MS och personer som har haft stroke i stor utsträckning. Cirka 70% av de som har MS och 50% av de som har haft stroke upplever någon gång fatigue. Inom båda grupperna kan fatigue ha en stor negativ inverkan på personens livskvalité och vardag. Träning har visats kunna minska fatigue vid MS och stroke, men det är inte klarlagt vilken typ av träning som har bäst effekt, vilken betydelse intensiteten och durationen har samt vilka bedömningsinstrument som är mest förekommande. Syfte Syftet med föreliggande studien var att sammanställa forskning som undersökt hur träning kan påverka fatigue vid MS eller stroke och hur det utvärderas. Studiedesign Kartläggande litteraturstudie. Material och metoder Sökningarna gjordes i databaserna Cinahl, Medline och Psychinfo. För att systematisera sökningen användes ”PICO” metoden. Inklusionskriterierna var artiklar skrivna på engelska, att deltagarna skulle ha MS eller stroke och uppleva fatigue, att en kontroll-/referensgrupp skulle finnas, att interventionen skulle innefatta någon form av träning, att artiklarna skulle vara RCT eller crossoverstudier, att de skulle vara peer-reviewed, finnas tillgängliga i fulltext och publicerade mellan år 2012-2022. För att kvalitetsgranska artiklarna användes PEDro-skalan. Vid granskning av respektive studie identifierades deras använda mätinstrument. Resultat Totalt 22 artiklar inkluderades där 18 undersökte hur träning påverkar fatigue vid MS och fyra undersökte hur träning påverkar fatigue efter stroke. I 17 av artiklarna vid MS sågs en positiv effekt där träning i form av styrketräning och konditionsträning var för sig men också kombinerade, samt vattenträning, yoga och qigong minskade fatigue signifikant. Durationen på interventionerna var mellan 30-90 minuter. I studierna gällande MS användes mätinstrumenten Modified Fatigue Impact Scale (MFIS), Fatigue Severity Scale (FSS), PROMIS fatigue subscale, Motor Fatigability Index (MFI) eller Checklist Individual Strength (CIS20r) fatigue subscale. I två av artiklarna vid stroke minskade fatigue signifikant efter kombinerad styrke- och konditionsträning, då deltagarna var i en kronisk fas eller i subakut fas (>4 månader efter stroke). Durationen på träningen var 60 minuter respektive två timmar. Mätinstrumenten som användes för att mäta fatigue efter stroke var Multidimensional Fatigue Inventory-20, FSS, PROMIS fatigue short form 8a, Checklist Individual Strength-subscale Fatigue (CIS-f) eller Self-observation list–fatigue (SOL-f). Slutsats Träning i olika former tycks kunna minska fatigue hos personer med MS. För personer som haft stroke är resultatet mer osäkert, där styrke- och konditionsträning tycks kunna minska fatigue hos de som är i kronisk fas men inte i akut fas. Fler studier kring hur träning påverkar fatigue efter stroke behövs i framtiden för att kunna dra säkrare slutsatser om dess effektivitet och upplägg. De mest förekommande mätinstrumenten som användes var MFIS och FSS.