Djurvårdarens djuröga: Djurparksdjurs autenticitet och välbefinnande i fångenskap

Sammanfattning: Djurparken som fenomen har på senare tid blivit föremål för debatt i frågor om djurvälfärd, och har därmed i takt med dess framväxt ifrågasätts gällande djurens livsvillkor. Studien undersöker därför djurvårdarens perspektiv och dess relation till djurparksdjuren. Även deras uppfattningar kring de icke-mänskligt levande, framförallt avseende djurens välbefinnande och möjligheter att leva sitt autenticitet liv i fångenskap. Det analytiska ramverket omfattas av posthumanistiska perspektiv kring ‘human-animal relations’, teorier och beskrivningar av djurkategorierna tam, domesticerad och vild, samt idéer om djurparksmiljön, eller ‘zoo architecture’, och hur denna kan tolkas och förstås. Studiens metodik utgörs av etnografiska kvalitativa metoder, där datainsamlingsmetod består av deltagande observation i djurparker och intervjuer med djurvårdare. I undersökningen har djurparksdjuret visat sig konstruerats som en ny djurform som befinner sig någonstans mellan det tama, det vilda och det konstgjorda på grund av den avsiktliga, såväl som oavsiktliga, socialiseringen i fångenskap. Djurvårdaren synliggörs här som en viktig aktör för djurets välbefinnande och autenticitet.