Gör det ni kan med det ni har! : Obalans mellan arméns målsättningar och resurser!?

Sammanfattning: Europa befinner sig sedan 24 februari 2022 i det känsligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. I Försvarsbeslutet från 2020 gav regeringen Försvarsmakten uppgiften att tillväxa för att möta den försämrade utvecklingen som pågått under drygt ett decennium. Tillväxten påverkas nu av besluten att skänka kvalificerad materiel till Ukraina och beslutet att ansöka om medlemskap i försvarsalliansen Nato.    Syftet med denna studie är att, för oss som författare, skapa förståelse för på vilket sätt armén kan försörja nationell försvarsförmåga, integrering med Nato samt stödja Ukraina med materiel. Vår forskning genomfördes som en kvalitativ studie där vi intervjuade personer med insikter och perspektiv från den strategiska-, militärstrategiska-, operativa- och taktiska nivån. Detta kompletterades med perspektiv från försvarsindustrin och från forskare vid Försvarshögskolan.   Vi har i vår undersökning sökt förståelse för hur arméns resurser avseende personal, materiel och infrastruktur påverkas när den utsätts för hot och friktioner. Dessa resurser är vitala när armén växer i storlek och skapar militär krigföringsförmåga. Som referensram har vi använt det Resursbaserade synsättet (RBV), dynamiska förmågor och flexibilitetsperspektivet.      Resultatet av vår forskning visar på att det pågår en kamp om resurser. Efterfrågan hos försvarsindustrin har ökat då många länder försöker att öka sin militära förmåga. Europa har gjort sig beroende av den amerikanska försvarsindustrin vilket nu gör det svårt att ersätta brister eller nyanskaffa materiel och ammunition.   Försvarsmakten behöver genomföra ambitionssänkningar då det för närvarade är svårt att tillföra mer resurser.