Naturtoalett

Sammanfattning: Gödsel och mänskligt urin har en liknande sammansättning av kväve, fosfor och kalium (NPK) men endast en liten del av toaletters urin tas tillvara på idag. Problemet när urin torkas är att kvävet frigörs vilket bildar ammoniak och börjar lukta. Sveriges Lantbruksuniversitet har tagit fram en lösning på detta i form av en kemisk process där kvävet binds. I nästan alla toaletter blandas urin och fekalier och i många toaletter transporteras avfallet medhjälp av stora mängder vatten vilket innebär ett energikrävande reningsverk. Harvest Moon harmed hjälp av Sveriges Landbruksuniversitets kemiska process utvecklat en dehydreringsenhet som gör att urin kan omvandlas till gödsel. Företaget har gett uppdraget att med hjälp av deras dehydrering utveckla en fristående offentlig toalett som inte kräver el- eller vattentillförsel samt har ett litet avtryck på miljön. För att hitta ett marknadsbehov intervjuades både uthyrare och hyrande av portabla toaletter,vilket gav insikten att dess transport är för osäker för en såpass teknisk produkt. Däremot harnationalparker och andra naturområden permanenta toaletter utan el- eller vattentillförsel, vilketpassar bättre för projektet. Det upptäcktes ett hål på marknaden för en toalett som klarar av hög kapacitet men som inte är beroende av en välutvecklad infrastruktur och inte har en stor negativpåverkan på miljön. Nationalparkers komposteringstoaletter med högt besökstryck hinner inte med besökstakten, vilket gör att det luktar och att tömning krävs frekvent. För att kunna ta tillvara på näringen behöver urin och fekalier separeras, vilket på befintliga lösningar ofta görs genom att toaletten har en urinskål i sin främre del. Intervjuer med naturbevakare på nationalparker gav insikten att lösningen sällan fungerar på offentliga toaletter, eftersom papper och annat skräp slängs i urinskålen, vilket sätter stopp för flödet och urinsvämmar över. Utöver detta problem undersöktes även olika alternativ på spolning, behållare för fekalier, att förhindra urin i fekalierdelen samt ledning av urin. För att separera urinen används ett vertikalt galler under toalettsitsens främre del, som fungerar som ett skvättskydd och samlar upp urinen. Varken papper eller fekalier hamnar på gallret på grund av dess placering. För att förhindra att besökare står upp och kissar ner i fekalierna diskuterades en lucka som förs bort när besökare sätter sig. Istället placerades en urinoar på baksidan av huset och tydliga skyltar som förklarar den positiva miljöpåverkan om toaletten används på rätt sätt sattes upp. Hur sådana skyltar följs har dock inte testats men med tanke på att många besökare vill ta hand om sin miljö, både enligt dem själva och enligt naturbevakare, anses det vara en rimlig lösning. Dehydreringen drivs med hjälp av solceller och urinen torkas i skalbara filterkassetter. Produktens miljöpåverkan har inte kvantifierats men att produkten klarar sig utan tillförsel av el och vatten samt att NPK cirkuleras är bra förutsättningar för en liten påverkan på miljön.