Diagnostiskt prov i matematik för årskurs 2 : till vilken nytta?

Detta är en Kandidat-uppsats från Institutionen för kommunikation och information

Sammanfattning: Under vår utbildning på högskolan i Skövde har vi stött på Skolverkets Diagnostiska uppgifter i matematik - för användning i de tidiga skolåren. Genom användandet av materialet tror vi att elevernas inlärningsprocess blir synlig. Men hur ser lärarna på materialet? För att få svar på frågor om detta har vi intervjuat fem lärare i grundskolans tidigare årskurser. Den empiriska studien har en kvalitativ ansats där vi genom intervjuer försöker ta reda på lärarnas åsikter och uppfattningar om materialet. Vi tolkar utifrån vår teoretiska bakgrund samt vårt resultat att materialet används på olika sätt. Det kan sättas ihop till ett arbetshäfte, vilket används under en längre period. Det kan användas som ett summerande prov av elevernas kunskapsnivå i slutet av årskurs två. Enligt vår tolkning är det hur de alltid gjort på skolan som styr förfarandet. Det är oklart om lärarna ser nyttan med materialet, eftersom de uttrycker att de har goda kunskaper om elevernas kunskapsnivå även utan att använda det. När lärarna använder materialet som ett prov, uttrycker de att de får resurser utefter resultatet som meddelas till rektor, vilken i sin tur anmäler resultatet till kommunens kvalitetsredovisning. Vi har genom vår undersökning funnit att lärarna är fokuserade på mål att uppnå för årskurs fem. Vi tror att om lärarna arbetade med materialet så som författarna av det avser, underlättar det för läraren att nå målen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)