Erkännandet av stater - om den svenska regeringens förhållningssätt till Palestina och Somaliland

Sammanfattning: Uppsatsen undersöker hur erkännandet av stater regleras, både inom folkrättsliga och svenska internrättsliga sammanhang. Vidare undersöker uppsatsen hur den svenska regeringen har argumenterat i förhållande till erkännandefrågor. Detta sker genom att undersöka fallet Palestina och fallet Somaliland. Inom folkrätten har den deklaratoriska teorin och de kriterier som uppställs i Montevideokonventionen betraktats som särskilt betydelsefulla vad gäller erkännandet av stater. Det är dock oklart huruvida detta traditionella legala ramverk har kommit att ersättas, eller i alla fall utmanas, av mer nutida och normativa kriterier. I svensk intern rätt återfinns regleringen av erkännandet av stater i 10 kap. regeringsformen samt i praxis. Folkrättsliga principer har ansetts vägledande vid erkännandebeslut. Utredningen i uppsatsen visar dock på att politiska aspekter har ansetts vara minst lika betydelsefulla i de fall där regeringen valt att tillerkänna en entitet statsstatus. Den argumentation som har framförts av regeringen i ljuset av erkännandet av stater har varit av olika typ och dignitet. Politiska och folkrättsliga argument har ofta presenterats tillsammans. De folkrättsliga argumenten verkar dock inte vara avgörande i erkännandebesluten, utan de nyttjas snarare i syfte att legitimera regeringens ståndpunkt och beslut.