Begränsning av mötes- och demonstrationsfriheten – En undersökning om huruvida det bör vara möjligt att vägra tillstånd till en allmän sammankomst med hänsyn till hot om terrorattentat riktat mot Sverige

Sammanfattning: För att få lov att demonstrera krävs att anordnaren ansöker om tillstånd för allmän sammankomst i enlighet med ordningslagen (1993:1617) som Polismyndigheten sedan kan godkänna eller avslå. Syftet med uppsatsen är att utreda om det bör vara möjligt att vägra tillstånd till en allmän sammankomst och därigenom begränsa mötes- och demonstrationsfriheten med hänvisning till hot om terrorattentat mot Sverige och svenska intressen till följd av den allmänna sammankomsten. Som en del av detta utreds huruvida en sådan begränsning är möjlig utifrån gällande rätt och en diskussion förs gällande de rättsliga konsekvenserna av en sådan begränsningsmöjlighet utifrån en teori om formell rättssäkerhet. En rättsdogmatisk metod har tillämpats. Begränsningsmöjligheter för mötes- och demonstrationsfriheten återfinns delvis i 2 kap. 20–24 §§ regeringsformen, delvis i ordningslagens (1993:1617) föreskrifter om tillståndsvägran. Enligt förarbeten, praxis och doktrin ska dessa begränsningsmöjligheter tolkas restriktivt och gällande rätt ger inte uttryckligen en möjlighet att vägra tillstånd till en allmän sammankomst med hänvisning till hot om terrorattentat. En extensiv tolkning av nämnda lagrum skulle möjliggöra detta, men att göra en extensiv tolkning av grundlagen är icke önskvärt då det kan kritiseras för att leda till ett högst volatilt och osäkert skydd för den enskilde som innebär oförutsebarhet gällande hur långt dennes friheter faktiskt sträcker sig i realiteten. Att möjliggöra omfattande inskränkningar i den enskildes mötes- och demonstrationsfrihet, enbart för att motverka diffusa allmänna hot om terrorattentat, riskerar leda till godtyckliga bedömningar av vad som kan anses provocerande och inte. Myndighetsbeslut som rör enskilda blir oförutsebara och rättssäkerheten hotas. Det kan för övrigt inte lämnas några garantier på att en mer återhållsam möjlighet till allmänna sammankomster uppfyller sitt syfte att minska hoten om terrorattentat. Försvagas det grundlagsskydd som friheterna åtnjuter genom ytterligare en begränsningsgrund riskerar det över tid resultera i att friheterna urholkas till att i praktiken inte längre existera.