Immunokastrering av gris : för- och nackdelar ur produktionssynpunkt

Sammanfattning: Kastrering av smågris för att motverka galtlukt görs idag i Sverige under grisens första levnadsvecka utan bedövning. EU kommissionen har lagt fram ett förslag på att från och med 2012 ska all kastrering av grisar ske med bedövning, och kirurgisk kastrering ska upphöra från 2018 under förutsättning att vissa praktiska problem har lösts tills dess. Olika alternativ till dagens kastrering är således ett mycket aktuellt problem och ett av alternativen till detta är immunokastrering. Immunokastrering sker genom att man vaccinerar grisen mot ett endogent hormon, GnRH (gonadotropin releasing hormone), vilket hämnar testikelns funktion och minskar bildning av galtluktsämnena androstenon, skatol och indol. Denna litteraturstudie är inriktad på hur immunokastrering påverkar grisarna ur produktionssynpunkt med fokus på kött- och fetthalt, beteende, foderåtgång och andra problem som diskuteras kring den praktiska tillämpningen av immunokastrering på gris i Sverige. Studien visar att immunokastrerade grisar har högre kötthalt, lägre fetthalt och mindre foderåtgång än kirurgiskt kastrerade grisar. Immunokastrering sänker även effektivt halten av galtluktsämnen och har således fullgod effekt mot galtlukt. Beteendemässigt har immunokastrerade grisar en lägre frekvens av sexuellt och aggressivt beteende än okastrerade galtar och det är inte några större problem med att hålla immunokastrerade grisar i grupp än kirurgiskt kastrerade grisar. De bättre slaktkroppsegenskaperna och den minskade foderåtgången väger till stod del upp för den högre kostnaden som immunokastrering medför. Jag drar slutsatsen att immunokastrering är ett bra alternativ till kirurgisk kastrering och har många fördelar både ur produktionssynpunkt och ur djurvälfärdsynpunkt då det inte innebär något invasivt ingrepp.