Man vill inte uppfattas som klen - En studie om barnavårdsutredares utsatthet

Sammanfattning: Syftet med studien var att undersöka hur socionomer upplever och hanterar den psykiska belastningen i sitt arbete med utredningsarbete av barn och ungdomar i socialtjänsten. Syftet var också att undersöka hur de intervjuade resonerar kring begreppet sekundärt trauma och möjligheter att tala om och förstå de psykologiska påfrestningarna de upplever i sin yrkesroll. Urvalet var målorienterat. Metoden som valts för denna kvalitativa studie var halvstrukturerade intervjuer med sju socialarbetare inom barnskyddet, två män och fem kvinnor. Fyra av dem arbetade fortfarande inom socialtjänsten, de andra tre hade avslutat sin anställning. De insamlade uppgifterna analyserades med hjälp av emotionssociologi och copingteori. Genom våra empiriska data har vi fått en förståelse för hur barnavårdsutredare upplever sina arbetsplatser som kaotiska med hög arbetsbelastning, hög personalomsättning och hög sjukfrånvaro. Våra intervjupersoner har också beskrivit en önskan av att känna stöd från deras chef. Våra empiriska data har också gett oss inblick i våra intervjupersoners känsla av hur svårt och krävande deras arbete ibland är. I våra intervjuer har det framkommit hur effekterna av handledningen beror på hur handledningen är utformad, anpassningen till behoven på arbetsplatsen och de förhållanden som finns. Genom det stora gensvaret vi har fått, inte bara från våra intervjupersoner utan också från andra som har visat intresse för vår studie, har vi uppfattat att det finns en nyfikenhet och behov av information angående sekundärt trauma.