Vad händer i tamburen? : En kvalitativ studie om barns olika möjligheter och begränsningar till stöd i tamburen

Sammanfattning: Granskningar från Skolinspektionen (2016, 2017) visar att det uppstår klyftor i utbildningen samt bristande kunskaper om specialpedagogik, barn i behov av särskilt stöd och tamburen som lärmiljö i flera svenska förskolor. Syftet med studien är att vidga kunskapen om äldre barns behov av särskilt stöd i tamburen ur ett förskolesammanhang. I studien får läsaren ta del av tamburen som lärmiljö och barn i behov av särskilt stöd. Detta innefattar också vilka hinder och möjligheter som förekommer för barns lärande och utveckling i tamburen utifrån sociala, kommunikativa, språkliga och motoriska aspekter. Studien bestod av två delstudier med olika metodologiska tillvägagångsätt där den ena delstudien granskade hur det såg ut i praktiken, och den andra delstudien om hur förskollärare tolkade sitt uppdrag kring barn i behov av särskilt stöd. Studien utgick från två teoretiska perspektiv inom specialpedagogik, det kategoriska perspektivet och det relationella perspektivet, och en kandidat till ytterligare ett perspektiv, dilemmaperspektivet. De kvalitativa insamlingsmetoderna som användes i studien för att samla in empirin var intervjuer och videoobservationer. Urvalet valdes och motiverades i förhållande till syftet och forskningsfrågorna. De analysmetoder som användes för att analysera studiens empiri var tematisk analysmetod och multimodal interaktionsanalys. Forskningsresultaten visade att barn i behov av särskilt stöd är barn som har olika behov av hjälp och stöttning i olika sammanhang, och i praktiken inträffade inga incidenter som visade att vissa barn var i behov av särskilt stöd. Resultaten visade också att barnen tränade mycket på självständighet och många äldre barn, på förskolan som observerades, kunde genomföra på- och avklädningsmomenten självständigt. Däremot var en del barn i behov av mer stöttning med påklädningsmomenten vilket bidrog till att det inträffade mycket språkträning i tamburen. Barnen fick också möjlighet att utveckla sociala relationer samt kommunikativa och motoriska färdigheter. För att tamburen ska kunna användas som en lärmiljö var det viktigt att miljön organiserades och att medvetna pedagoger tog vara på de spontana undervisningstillfällena för att utveckla barnens lärande.