Människohandel- för sexuella ändamål- ur ett svenskt perspektiv

Sammanfattning: Människohandel kriminaliserades i Sverige den 1 juli 2002, detta efter EU:s rambeslut om bekämpande av människohandel. 1 juli 2004 utvidgades straffbestämmelserna för människohandel för sexuella ändamål till att även omfatta andra former av människohandel så som tvångsarbete, krigstjänst, organhandel med mera. När brottet människohandel infördes i brottsbalkens fjärde kapitel 1 juli 2002, kriminaliserades även försök, förberedelse och stämpling till människohandel för sexuella ändamål och underlåtenhet att avslöja sådana brott. I samband med att människohandel har kriminaliserats har lagen om koppleribrott ändrats, maxstraffet för grovt koppleri höjdes från sex år till åtta år. I utlänningslagen har man infört en bestämmelse om tidsbegränsat uppehållstillstånd. Det tidsbegränsade uppehållstillståndet är till för att ge kvinnorna andrum och att få tänka efter om de vill vittna om sina upplevelser, samtidigt som de får vård och en chans att återhämta sig. Den svenska sexköpslagen har gjort det svårare för människohandlare att etablera sig i Sverige. Just nu pågår en översyn om brottet människohandel, detta arbete väntas vara klart den 31 oktober 2007. I denna översyn skall det särskilt övervägas om det för straffansvar inte längre skall krävas att otillbörligt medel använts. Vidare skall en analys göras om bestämmelserna i Utlänningslagen skall kompletteras för att skydda målsäganden och vittnen i mål om människohandel. Ärenden som handlar om människohandel har vissa saker gemensamt, det handlar om: unga flickor som rekryteras till Sverige för att sedan utnyttjas i prostitution en i de flesta fall väl planerad och organiserad brottslighet flickor som kommer från länder med mycket lägre levnadsstandard än här i Sverige personer som tjänar stora summor på flickornas prostitution flickor som blir hänsynslöst utnyttjade av andra Polisen i Sverige gör ett gott arbete utifrån den erfarenhet de har av den här sortens ärenden. Människohandelsbrott är mycket tids- och resurskrävande för polisen att utreda. Polisen får sitta på spaning under långa tidsperioder för att samla in bevis. Det har utvecklats en handbok som skall utgöra ett stöd för poliser som kommer i kontakt med människohandel för sexuella ändamål. Handbokens innehåll kommer inte att offentliggöras. Handboken håller för tillfället på att redigeras och är ännu inte riktigt klar. När en förundersökning har satts igång är det ett mycket nära och tätt samarbete mellan polis och åklagare. Några gemensamma utbildningar finns inte för polis och åklagare, däremot finns det gemensamma seminarier för poliser och åklagare. Behov av konkreta och samordnade insatser för att stödja människohandelsoffer finns fortfarande kvar. I Sverige finns idag endast ett fåtal skyddade boenden eller behandlingshem som tar hand om människohandelsoffer&semic dessa boenden och hem behöver utökas. Vidare finns där ännu ingen lämplig lösning för var offren skall vistas under utredningstiden. Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver, detta innefattar även personer utsatta för människohandel. I flera länder, varifrån offren kommer, finns det program för hur man skall ta hand om de hemåtvändande offren. För tillfället håller det på att utvecklas en handlingsplan över hur man skall bekämpa människohandel. Handlingsplanen kommer också att omfatta en genomgång av straffrättsliga åtgärder och utveckling av arbetet inom rättsväsendet, polisen och socialtjänsten. Sommaren 2007 väntas handlingsplanen vara klar.