Utvecklingsmönster i stamning hos förskolebarn : En explorativ studie

Sammanfattning: Research on the development of stuttering in children has shown that stuttering passes without treatment for the majority, but becomes persistent for some children. Researchers have tried to identify predictive factors for these outcomes, including the type and frequency of disfluency. One of the largest longitudinal studies in the field was conducted by Yairi and Ambrose (2005). The data, made available for research, forms the basis of this thesis. The data consisted of encoded transcripts of speech from 88 children who stutter with no other known neurological impairment. Recruitment for the previously collected data took place near onset of stuttering and the children were 6 years or younger at the start of the observation period. In the current study, we examined whether there are patterns in the development of stuttering that can predict its future outcome. The possibility of identifying subgroups within the participants was also explored. The individual developmental pattern of each child was analyzed, mainly regarding different types of disfluency. This was done with the intention of highlighting the great variation between stuttering children that has been noted in previous reports. The results indicated that the development of blocks and prolongations plays a particularly large role in the outcome of stuttering. The development of single-syllable whole-word repetitions also differentiated the outcome groups. The results indicate that observation of the child's early stuttering development can provide a valuable basis for predicting the continued stuttering. In such observations, special consideration should be given to the development of blocks and prolongations.  Forskning om stamningens utveckling hos barn har visat att stamningen går över utan behandling för majoriteten, men blir ihållande för vissa barn. Forskare har försökt identifiera prediktiva faktorer för dessa utfall, bland annat avseende typ och frekvens av icke-flyt. En av de största longitudinella studierna inom området utfördes av Yairi och Ambrose (2005). De har gjort datamaterialet tillgängligt för forskare, och det har använts som underlag för denna uppsats. Datamaterialet bestod av kodade transkriptioner av tal från 88 barn med stamning utan andra neurologiska avvikelser. Rekrytering för det tidigare insamlade datamaterialet skedde nära barnens stamningsdebut och barnen var 6 år eller yngre vid observationsperiodens start. I uppsatsen undersöktes om det finns mönster i stamningens utveckling som kan predicera dess framtida utfall. Ett annat fokus var att undersöka om det var möjligt att identifiera undergrupper inom deltagarna. Det individuella utvecklingsmönstret för varje barn analyserades, främst avseende olika typer av icke-flyt. Detta med avsikt att belysa den stora variation mellan stammande barn som noterats i tidigare rapporter. Resultaten pekade på att utvecklingen av förlängningar och blockeringar spelar en särskilt stor roll för stamningens utfall. Även utvecklingen av enstaviga helordsrepetitioner differentierade utfallsgrupperna. Resultaten ger stöd för att observation av barnets tidiga stamningsutveckling kan ge ett värdefullt underlag för prediktion av den fortsatta stamningen. Vid sådana prediktioner bör särskild hänsyn tas till utvecklingen av blockeringar och förlängningar.