Kulturella försvar i svensk straffrätt - Vilket utrymme ges och bör ges åt kulturella försvar?

Sammanfattning: Denna uppsats redogör för förhållandet mellan kulturella normer och svensk straffrätt. Först genom att analysera ämnet från ett de lega lata-perspektiv och sedan från ett de lega ferenda-perspektiv. De lega lata-utredningen analyserar delar av straffrättens allmänna del och allmänna bestämmelser såsom regeringsformens bestämmelser med koppling till kultur och minoriteter. Resultatet visar att straffrätten ger stort utrymme att väga in kulturella normer men att domaren relativt godtyckligt kan välja hur mycket av en gärningsmans kultur som är relevant i ett fall. När straffrätten ses i ljuset av integrationsmålen och regeringsformens bestämmelser framgår dock att domaren bör väga in en större del av en gärningsmans kulturella bakgrund än vad straffrätten i snäv bemärkelse kräver. De lega ferenda-delen analyserar om svensk straffrätt borde ge mer eller mindre utrymme för kulturella normer. Analysen tar hjälp av två rättsvetenskapsmäns argumentation samt de värden som tas upp i de lega lata-delen. Ett stort antal fundamentala intressen vägs mot varandra såsom värdet av att få leva som man vill, tolerans, samlevnad, samhällets kärnvärden och samhällseffektivitet. Slutsatsen är att utrymmet för kulturella normer inte behöver utökas men att det utrymme som finns borde utnyttjas bättre så länge inte samhällets kärnvärden kränks och en viss samhällseffektivitet bibehålls.