Etablering av oljerättika och mätning av markmotstånd vid djupluckring alternativt plöjning

Sammanfattning: Examensarbetet är ett jordförsök som har gjorts på två olika gårdar. Försöken omfattas av två olika jordbearbetningsmetoder, plog och djupluckrare. Anledningen till valet av de två olika gårdarna beror på att de har jordbearbetats på olika sätt under de senaste tio åren och då kanske försöken visar skillnader på hur marken påverkas av de olika bearbetningsmetoderna. I hälften av försöket är det insått oljerättika för att se vilken av bearbetningarna som ger säkrast etablering, och för att eventuellt lättare se hur lucker marken är beroende på rotutveckling. I försöken har en penetrometer använts för att mäta jordmotståndet i jorden efter plogen och djupluckraren. Jordmotståndet mättes ner till 40 centimeters djup i alla försöksrutorna. Från dessa resultat gjordes diagram för att lättare utläsa resultaten. På den ena försöksplatsen där plogen alltid tillämpats gav djupluckraren en luckrande effekt på djupet som kunde statistiskt säkerställas. Från de rutor som det var insått oljerättika togs plantor som torkades för att få fram mängden biomassa som producerats per hektar. Mätningarna med penetrometern visade att jordmotståndet på gården som under de senaste åren har djupluckrats var mindre jämfört med försöken på gården som alltid plöjts. Resultaten antydde på en ökad mängd biomassa från djupluckringsförsöken jämfört mot de plöjda försöken, tyvärr gick det inte att statistiskt säkerställa de resultaten. En iakttagelse som gjordes vid uppgrävningen av oljerättikan, var att i alla de djupluckrade försöksrutorna på de två försöksplatserna fanns det mask. I de plöjda försöksrutorna upptäcktes inte en enda mask.